Bostadspolitik hittar inte hem

Bopolitiken har inte hämtat sig sedan 70-talet.Foto: Pontus Lundahl/scanpix

Bopolitiken har inte hämtat sig sedan 70-talet.Foto: Pontus Lundahl/scanpix

Foto: PONTUS LUNDAHL

Politik2011-08-20 04:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.

Bostadspolitiken ligger inte i något attraktivt område. Det är kvarter där man i och för sig putsar på fasaderna, men innanför trösklarna ser det ut som på 70-talet. Grälla och brunmurriga färger om vartannat, men egentligen varken mysigt eller fräscht. Ja, det luktar faktiskt ganska unket, färgen flagnar och skåpsluckorna ser ut som hej-kom-och-hjälp.

Partierna tävlar om att ha bäst föresatser, men egentligen är det ingen som tror att ens deras egen politik ska kunna skapa de där billiga små lägenheterna som inte kostar mer än halva nettolönen i hyra.

De mest uppenbara lösningarna funkar inte. Det är dyrt att bygga nytt, det kommer man inte runt. Och byggsubventioner sänker möjligen trösklarna marginellt. Om de får någon effekt alls. Byggsubventioner tenderar att gynna de som bygger, snarare än de som bor.

Men det finns lösningar. Man behöver inte ens tänka nytt, det är bara att följa goda exempel i omvärlden. I den NÄRA omvärlden, dessutom.

Det finns en lösning där man inte ens behöver bygga nytt, för att skapa tusentals nya lägenheter.

De nya hyresvärdarna sitter i gamla hem de vill behålla, men de har mer yta än de behöver. Ja, kanske mer än vad de egentligen har råd med. Barnen är utflugna sedan länge, yrkeslivet är kanske över och nu ska de leva på en pension som är lägre än vad de hade tänkt sig.

Norge har prövat det här. Det funkade. De skattebefriade dem som hyr ut DELAR av sina bostäder. En ny vägg, ett nytt litet kök, ett renoverat badrum. Vips har ett hem blivit två. Eller tre. Ägaren får hyresintäkter. Hyresgästerna får den där lilla lägenheten de har drömt om, så att de kan flytta hemifrån eller lämna det tröstlösa vandrandet mellan olika andrahandskontrakt.

Kommer hyresgästen för nära hyresvärden? Blir det för... tja, intimt och familjärt? Skulle man föredra en mer anonym relation med ett stort bostadsföretag?

Jaha. Beklagar, i så fall. Då får man väl på något sätt skaffa sig resurserna till ett sådant boende.

Men jag tycker inte att det är någon nackdel att det uppstår den här typen av kontakter människor emellan, kanske över generationsgränserna. Hyresvärd och hyresgäst kan till och med utgöra stöd för varandra. Ett bättre samhälle än det vi har.

En reform enligt norsk förebild skulle kunna revolutionera bostadsmarknaden. Vi har kommit en bit på vägen. Regeringen har höjt schablonavdraget till 18 000, för den som hyr ut sin bostad. Bra för dem som hyr ut under sommaren. Men för de privatpersoner som kan vara hyresvärdar året om förslår inte det nya schablonavdraget. För att skapa de nya små hyresrätterna måste regeringen ta ett djärvare grepp.