LEDARE
Är orsaken till skolans kris att det nu finns en möjlighet att välja bort dåliga skolor?
Är det bra och solidariskt när alla har tillgång till samma undervisning bara den är lika dålig?
Jag har så oerhört svårt att begripa vänsterpartiernas blinda inställning till friskolereformen. Ulla Pettersson påstod i går att reformen inte lett till den konkurrens som man hoppades på, något som motsägs av många andra undersökningar. Även om det varit svårt mäta konkurrensutsättningens konsekvenser av välfärden har de flesta, just för skolan, sett en generell höjning av kvaliteten efter att den kommunala skolan konkurrensutsatts.
Samhällets allra mest privilegierade har alltid kunnat välja skola. Privatskolor har alltid funnits men då inneburit en kostnad. Nu kan alla välja vilken skola de vill (i den mån det finns plats), det är inte längre en plånboksfråga. Det i sig måste väl ändå vara något positivt?
Vinsterna är en stor fråga, för att inte säga den enda, som verkar vara relevant. Kvalitetsaspekterna diskuteras aldrig.
De allra flesta andra länder har hittat former för att stävja missbruket av skattemedel. Det borde Sverige också kunna göra utan att ha förbud mot fristående skolor som enda alternativ.
I min värld är skolans kris en helt annan.
Den är att elever går ut gymnasiet utan att kunna lära sig hantera vårt språk och utan att kunna ta kritik för sina insatser.
”Man ser sig själv mer som kund än som student, och förväntar sig att ”skolan” ska leverera. Historiska samband som är komplicerade avfärdas som irrelevanta, föreläsare som fokuserar på fakta i stället för på ett underhållande framförande får omdömet ”mycket dålig föreläsning”, och får studenten påpekat för sig att studieresultaten inte håller måttet händer det allt oftare att man anser sig kränkt”.
Så skrev nio historiker vid Uppsala och Linköpings universitet i en uppmärksammad debattartikel i UNT i början av året.
I går rapporterade Dagens Nyheter om faktorer som kanske delvis förklarar hur denna situation blivit möjlig.
Förut var det svårt att komma in på lärarutbildningen. I dag är det nästan omöjligt att inte komma in på densamma.
DN rapporterade i går att i höstas kom 123 personer in med resultatet 0,1 på högskoleprovet. Få utbildningar i Sverige kommer ens i närheten av så låga snittbetyg som de på lärarutbildningen.
I en studie som Uppsala universitet tidigare gjort på ett 20-tal utbildningar visade det sig också att bilden av läraren som särskilt samhällsintresserad kom på skam. Andelen lärarstudenter som regelbundet läser dagstidningar var bland de lägsta, av alla utbildningar.
Kanske är det där vi ska börja istället för att straffa och förbjuda de skolor som lyckas bedriva en verksamhet utan underskott?