Vi får verkligen hoppas att sparkade sjukhusdirektören Anders Karlström håller vad han lovar och kommer att svara på frågor när det praktiska är överenskommet om hans uppsägning.
För något är skumt.
Det som sägs mellan raderna från regionens företrädare är att han betett sig tölpaktigt mot personal och förvaltningsledning, fått viktiga personer att säga upp sig. Det man kan läsa mellan raderna är att han var en chef som ställde krav och tog sitt uppdrag på allvar: se till att verksamheten är i balans med budget. Detta å sin sida motsägs av en kommentar att Karlström haft svårigheter att jobba i en politiskt styrd organisation, betyder det att han inte lyssnade till politikernas direktiv?
Frågorna är många.
Att sjukvård inte går ihop ekonomiskt är inget unikt för Gotland. Det är oerhört svårt att beräkna till exempel hur många invånare som under året kommer att insjukna i svår sjukdom som kräver kostsamma behandlingar. En eller ett par sådana fall kan leda till stora förändringar i ekonomin. Ingen anser att vi ska låta bli att behandla sjuka människor för att pengarna är slut.
Men problemet verkar finnas någon annanstans. Förra mandatperioden lades allt ansvar på dåvarande ordförande i hälso- och sjukvårdsnämnden. Skulle det bara bli ny majoritet skulle det lösa sig.
När det visade sig att så inte var fallet hette det att allt som behövdes var ett tillfälligt ramtillskott på 36 miljoner kronor. Fick man bara det skulle man få andrum att anpassa verksamhet till budget. Skulle bara den nya organisationen sätta sig skulle allt bli bra.
Eftersom problemet bevisligen existerar oavsett politisk majoritet borde man åtminstone vara ense om problembeskrivningen.
Nu kan det ju mycket väl vara så att Anders Karlström var en buffel som gjorde så att viktiga personer man vill behålla tvingades säga upp sig. Det måste i så fall framgå snart istället för de diffusa ”ledarskapsegenskaper” man nu hänvisar till som icke önskvärda.
Åke Svensson (S) skyller i dag på rekryteringsföretaget (!) som helt missuppfattat sitt uppdrag. Något som gör mig än mer konfunderad: varför anställde man då den som de felaktigt föreslog och vem formulerade uppdraget till rekryteringsfirman?
Jag kan inte minnas en enda sjukhusdirektör som haft goda vitsord i organisationen. Alla har anklagats för att sakna viktiga kompetenser eller ha sådan personliga drag att de ansetts svåra att samarbeta med.
Som medborgare har man en ganska diffus bild av vad det är som fungerar och inte på framför allt Visby lasarett.
Sparkningen av Anders Karlström med de hittills luddiga argumenten gör inte bilden klarare.