Borde jobba till 75 men orkar till 62

Politik2013-03-05 06:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.

Pensionsfrågorna är i ropet på många sätt. Protesterna mot att pensionärerna inte får del av jobbskatteavdraget, vikten av att man redan i ung ålder börjar spara till pensionen och så diskussionen om pensionsåldern.

I Dagens Nyheter i går fanns en artikel om Seniorbarometern som Skandia har gjort. Där framgår det att 310 000 svenskar planerar att pensionera sig de närmaste fem åren, nästan 70 000 av dessa kommer att göra det mot sin vilja.

Det gällande pensionssystemet gör att du kan tjäna bra med pengar på att fortsätta att jobba efter 65. Samtidigt har vi en arbetsmarknad där alla förväntas prestera maximalt, hela tiden. Oavsett om man är 21 eller 63.

Att ”trappa ner” för att anpassa sig till ett liv som pensionär är i dag så gott som omöjligt. Istället väljer många företag att köpa ut sina äldre medarbetare vid varje omorganisation. En lösning som är bra för arbetstagaren på kort sikt men där man kan förlora ganska mycket i den totala pensionen jämfört med om man jobbat till 65, eller längre.

När Fredrik Reinfeldt högt sa det som alla egentligen vet, att för att klara finansieringen av välfärden framöver skulle fler behöva jobba längre, togs det som ett förslag om en höjd pensionsålder till 75. Att det i själva verket finns många som vill och kan fortsätta jobba och att det skulle vara frivilligt försvann i ivern att utmåla den arrogante och världsfrånvände statsministern.

Skandias seniorbarometer visade också att det är minst lika vanligt att människor går i pension före 65 för att de helt enkelt inte orkar arbeta längre. Större delen i denna grupp är kvinnor. Kvinnor som ofta redan har en låg pension drabbas alltså dubbelt eftersom de inte orkar jobba till 65.

Så är det pensionssystemet eller förhållandena på arbetsmarknaden man ska se över? Förmodligen är det lika svårt att hitta lösningar för båda dessa områden. Att ha olika sorters anställningsformer är ett rött skynke för många fackförbund.

Är man anställd så är man och personal ska inte delas in olika segment. Men när alla anställda förväntas ha samma kapacitet oavsett ålder och erfarenhet skapas inte mycket utrymme för en lönekarriär.

Nyanställda utan erfarenhet går in med löner som ligger ganska nära dem som arbetat i många år. Att låta äldre medarbetare jobba lite mindre, men självklart till samma lön, mot att de yngre får lite mindre i ingångslön, borde vara en mer tilltalande lösning. Men sänkta ingångslöner är lika tröstlöst att diskutera som möjligheten att jobba efter 65, då skallar ropen om att man vill införa slavarbete.

Samtidigt pågår verkligheten där vi alltså borde jobba till 75 men inte orkar längre än till 62.