För några år sedan såg jag ett foto som hade mycket att berätta. Fotot hade tagits från en satellit om natten och motivet var en stor del av östra Asien. Och nu illustrerar det denna artikel. Ljuset från olika typer av belysning strålade från Sydkorea, Kina och andra länder i regionen. Men inte från Nordkorea. I Nordkorea härskar mörkret på mer än ett sätt.
Gotland är, i detta avseende, inte speciellt upplyst. Det har, för all del, inte enbart nackdelar. Det blev jag varse en höstnatt för länge sedan, på den gotländska landbygden. Det var ett tillfälligt besök, flera år innan jag flyttade hit. Därför blev jag överrumplad av hur en klar natthimmel kan se ut, på en ö med begränsade ”ljusföroreningar”, omgiven av ett mörkt hav. En stjärnhimmel som lyste så klar att man plötsligt förstår varför den var en så stor del av människans föreställningsvärld, innan elektriciteten kom.
Men stjärnskådandet till trots, så är jag ju förtjust i det artificiella ljus vi numera kan lysa vår väg med. Gatubelysning, till exempel, har betydande fördelar. För trivsel, säkerhet och trygghet. Därför tycker jag att det är ett bekymmer, som beskrivs på nyhetsplats i dagens GA, när den gotländska landsbygden mörknar. När gatubelysning på enskilda vägar tjänat ut, så får det förbli mörkt. Region Gotland tänker inte ta kostnaden för nya lampor och armaturer på enskilda vägar.
För att uttrycka det drastiskt: Det blir mer Nordkorea på Gotland.
Vetenskapsradion Klotet i Sveriges Radios P1 har berättat mycket intressant om gatubelysning och långlivade och energibesparande LED-lampor under veckan. Om hur Köpenhamn satsar en halv miljard på att ersätta dagens gatubelysning med 20 000 LED-lampor. Och eftersom dessa LED-lampor fungerar som små datorer så ska de kopplas ihop i ett nätverk, och kopplas ihop med olika typer av sensorer. På så sätt ska man kunna använda gatubelysningen som varningssignaler vid olyckor. Och man ska kunna samla in och sprida information om allt från pollenhalt till parkeringsmöjligheter och anpassa ljuset efter väderleken. Köpenhamn ska bli en ”smart stad”.
I Klotet berättade också Stefan Hemmingsson vid Världsnaturfonden om ett annat exempel. För en stor stad kan det vara svart att hitta pengar i budgeten till dyra LED-lampor, även om det är en lönsam investering tack vare att man sparar el. Men i USA ska Washington gå över till LED-lampor utan att det kostar staden en dollar. Eller en krona.
Det är ett belysningsföretag som ska byta ut lamporna och det är en bank som står för finansieringen. I utbyte mot att banken, under ett antal år, får de pengar som staden sparar på minskade elkostnader.
Även om jag beklagar det mörka resultatet så förstår jag verkligen varför Region Gotland inte anser sig kunna prioritera en mångmiljonsatsning på gatubelysningen på, om Tommy Gardells uppgifter stämmer, 58 av Gotland 1 400 enskilda vägar.
Och jag förstår att det är skillnad på Gotland och storstäder som Köpenhamn och Washington. Men jag tycker ändå att Köpenhamn och Washington är föredömen i att söka nya lösningar med hjälp av ny teknologi och nya sätt att tänka och samarbeta.
Skulle man inte kunna tänka nytt om belysning även på Gotland? Kanske genom att civilsamhället och Regionen kan söka gemensamma lösningar, där behovet av (och engagemanget för) utebelysning är tillräckligt stort. Istället för att den gotländska belysningen bara ska slockna när den gamla tekniken tjänat ut, så att vi tar ett steg tillbaka till gamla och mörkare tider? Kanske kan framtiden till och med bli ljusare än samtiden?