Byggnadsnämndens ordförande Bo Björkman (S) talade i gårdagens GA om att bilda en tankesmedja som ska fundera över hur man kan lösa bostadsbristen.
En cyniker skulle beskriva detta som ännu ett sätt att se ut som man gör något åt bostadssituationen, utan att faktiskt göra någonting.
Tyvärr är jag en cyniker. Eller en realist. Välj själv.
Lars Thomsson (C) talade om att byggkostnaderna måste pressas ner. I decennier har vi talat om de höga byggkostnaderna. Som fortsätter vara höga. De låter sig inte pratas ner. Det är kanske oartigt av dem, men är icke desto mindre en realitet.
Thomssons andra idé är att nya lägenheter inte borde behöva vara självfinansierade.
I praktiken innebär det att Gotlandshems hyresgäster bland annat på Gråbo och Bingeby ska betala delar av kostnaderna för nya bostadsområden. Något säger mig att det är en lösning som många inte skulle gilla.
Tänk om Gråbo tvingats subventionera de nya lägenheterna på Galgberget. Då hade det tagit hus i helsicke. Med all rätt.
Daniel Bergvall (MP) föreslår nybyggda bostäder där man delar kök och badrum med andra hyresgäster. Det är, som han säger, ett sätt att sänka byggkostnaderna. Men det är också ett sätt att sänka hyresgästens betalningsvilja.
Kollektiva bostäder är en ideologisk dröm som de flesta av oss inte delar. Även om byggkostnaderna kan sänkas med denna metod, så tvivlar jag på att hyrorna blir så låga att lägenheter utan egna kök och badrum blir möjliga att hyra ut.
Därmed tycker jag att de tre bostadspolitikerna som figurerade i gårdagens GA bekräftade det jag skrev i lördagens huvudledare. De har inte verktygen för att skapa de där nya små billiga lägenheterna.
Men jag tycker egentligen inte att de behöver skäll för att de försöker se ut som om de har en lösning. De straffar sig själva om de skapar förväntningar som de inte kan infria