Uppehållstillstånd, det är tydligen något man ska kunna tilldela sig själv. Det kan i praktiken bli en av konsekvenserna av gårdagens uppgörelse om migrationspolitiken mellan regeringen och Miljöpartiet. Om papperslösa flyktingar har rätt till skolgång och sjukvård, rätt att jobba och rätt att starta företag, har de då inte i praktiken fått ett uppehållstillstånd?
Kommer inte detta att locka fler som fått avslag på sina asylansökningar att trotsa i avvisningsbesluten. Fler kommer att leva i limbo som något slags halvlegala immigranter, med ofullständiga och delvis oklara medborgerliga rättigheter.
Visst finns det vinster med uppgörelsen också. Arbetskraftsinvandring är bra för Sverige och det är bra om ännu en migrationsdomstol kan bidra till att handläggningstiderna kortas. Vidare innebär uppgörelsen att Sverigedemokraterna inte får något inflytande över asylpolitiken.
Naturligtvis finns det också medmänskliga aspekter på uppgörelsen. De som redan lever som papperslösa i Sverige har en svår och utsatt situation. Deras liv kan nu komma att förbättras, och de får ökade möjligheter att försörja sig.
Jag känner mig kluven inför uppgörelsen. Jag vet inte om den är bra eller dålig för Sverige, eller ens om den är bra eller dålig för asylsökande. Det avgörs i hög grad av hur uppgörelsen luddiga delar konkretiseras i framtiden. Av vad aviserade utredningar leder till i form av handfasta politiska beslut och lagstiftning.