Blir det en Clinton efter Bush?
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Den nu mot en demokratisk övervikt kämpande och gradvis allt maktlösare presidenten George W. Bush tvingades ge försvarsminister Donald Rumsfeld sparken.
Han är en av huvudarkitekterna bakom det allt mera misslyckade amerikanska krigsäventyret i Irak. Och nästa man till rakning lär bli USA:s mycket odiplomatiska FN-ambassadör Bolton. Han lär inte kunna överleva ett godkännande i senaten, vilket krävs om han ska kunna fortsätta på sitt jobb.
Detta och annat visar att Bush sista två år i Vita huset inte lär bli särskilt roliga. Men för världen i stort - klimatfrågan, FN:s möjligheter att agera kraftfullare och mycket annat - lär det nu skedda i USA vara enbart positivt.
Två presidentdynastier
Men låt oss för dagen lämna detta och i stället göra en annan observation, en observation om dynastiernas USA. Möjligen är vi nu på väg mot en ännu klarare situation med två dominerande familjer i amerikansk politik:
Familjen Bush från Texas och familjen Clinton från tidigare Arkansas och numera New York.
President George W. Bush är visserligen på stark nedgång nu efter republikanernas svåra valnederlag nyligen. Men i två år till sitter han ännu som "lame duck" kvar i Vita huset och skickar ut sina korta bulletiner.
Möjligen kommer han den närmaste tiden fram över att satsa hårt på att matcha fram sin nu snart avgående och yngre bror, Floridaguvernören Jeb Bush, till att om möjligt bli republikanernas presidentkandidat hösten 2008.
Pappan George Bush, som var president i fyra år är ju superkompis med alla de gamla miljardstinna republikanska sponsorerna i näringslivet och säkerligen snabbt få ihop en tillräckligt stor kampanjkassa - vid behov.
I amerikansk politik är det pengar som talar, också bra politiker utan rik kampanjkassa vinner sällan några tunga politiska val.
Ex-presidenten och demokraten Bill Clinton har inte en direkt omöjlig uppgift att fixa ihop kampanjpengar.
Och med em starkt bidra till att matcha fram sin nu omvalda New York-senator och hustru Hillary Clinton till en sannolikt rätt stark demokratisk presidentkandidat om två år.
Clinton mot Bush?
Om hon nu verkligen vill kandidera. Ex-president Bill Clinton var en formidabel kampanjpolitiker och satt i åtta år och känner varenda person värd att känna i det demokratiska partietablissemanget. Och sympatiskt inställda finansiärer från näringslivet.
Så Hillary behöver nog inte heller ha några problem med kampanjkassan om hon verkligen vill försöka bli USA:s första kvinnliga president.
Och börjar inte också det starkt patriarkala politiska USA vara moget för också detta? Inte alls uteslutet.
Blir hon sedan också vald hösten 2008, så skulle den amerikanska politikens dynastitablå få en stark tvåfamiljsdominans och få följande utseende:
1988-1992 George Bush, också vice president under Reaganåren1980-1988
1992-2000 Bill Clinton
2000-2008 George W. Bush
2008-2016 Hillary Clinton? (Sittande presidenter blir ofta, men inte alltid omvalda)
Men ställer Hillary Clinton inte upp, så lär också en sådan som den unge svarte Illinois-senatorn Barack Obama ha en hyfsat god chans om han vill vara med i presidentracet år 2008.
Möjligen i kamp då mot republikanen Jeb Bush eller någon annan republikansk guvernör eller senator.
Den karismatiska nya talmannen i representanthuset, demokraten Nancy Pelosi från San Francisco, tillhör de starka, men ännu rätt fåtaliga kvinnor i det politiska USA, som bakom kulisserna gärna agerar för att Hillary Clinton verkligen ska ställa upp som demokratisk presidentkandidat.
Talman Pelosi får en magnifik maktposition med en majoritet bakom sig mot Bush och befinner sig redan, som man i USA säger, två hjärtslag från Vita huset.
Men själv lär nog inte den 66-åriga Pelosi kandidera som presidentkandidat - men göra desto mer för att Hillary Clinton ska ställa upp.
Kampanjkassan avgör
De amerikanska primärvalen, där presidentkandidaten vaskas fram, startar om drygt ett år i ett vintrigt New Hampshire. Så än har Hillary Clinton, Barack Obama och andra möjliga kandidater tid att fundera.
Men inte mer än max ett halvår till. Sedan går tåget för den som vill hinna få ihop en tillräckligt stor kampanjkassa för att alls ha en chans i det "money talks"-race som amerikansk toppolitik sedan länge handlar om.