I en debattartikel i Expressen (12/9) frågar sig docenten och den tidigare chefredaktören för Axess magasin, Johan Lundberg, om det är rimligt att organisationer som bjuder in talare med extrema åsikter bör erhålla miljoner i bidrag.
Han tar bland annat upp organisationer som Muslimska mänskliga rättighetskommittén, Afrosvenskarnas riksförbund och Studieförbundet Ibn Rushd. Flera av organisationerna påstår sig ha antirasistiska syften med sin verksamhet, vilket är lovvärt. Men organisationernas verksamhet är på intet sätt oproblematisk.
När Lundberg studerat dessa organisationer har han kommit fram till att det finns en tvivelaktig agenda och de primära frågorna är ofta tämligen få: att påvisa den rasism som finns mot muslimer och att bedriva en slags kamp mot den nuvarande terrorlagstiftningen.
Lundberg skriver följande:
”Men det antirasistiska arbetet visade sig ta sig än märkligare uttryck. Till Café Pan Afrika på Södermalm i Stockholm bjöd man för drygt ett år sedan in Raheem Gillman för att föreläsa om den arabiska våren. Tesen i föredraget var att den islamistiska terrorismen, liksom världspolitiken, till stora delar varit iscensatt för att ge Israel legitimitet att påbörja en expansion som planerats alltsedan Gamla testamentets dagar. Gillman menade att 'USA kontrolleras helt och hållet av Israel'. Om tio år har Israel enligt hans spådomar expanderat så att landet omfattar hela Mellanöstern och Nordafrika. Gillman är konvertit, av svensk-kubanskt ursprung, och medverkade i mars 2010 i en diskussion i Studio Ett, om Lars Vilks. Då företrädde han Sveriges unga muslimer. På Café Pan Afrika var det sjätte gången han föreläste.”
Att Lundberg har tagit sig an denna undersökning är välkommet, och det är en befogad fråga om det är rimligt att miljoner i bidrag går till denna typ av verksamhet.