Besvikelse över den borgerliga alliansen
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
I stället för ett samlat och genomtänkt alternativ till regeringen Perssons ekonomiska politik i vårbudgeten kom beskedet under den ekonomiska debatten tisdagen den 18 april.
Det blir fyra olika partimotioner med litet bidrags- och skatteplottrande åtgärder. Samt en lite pliktskyldig försäkran om att de fyra i oppositionen trots detta är så överens som man bara kan vara. Trovärdigt? Knappast.
Gamla, dåliga vanor
Kan man inte skriva ihop sig om något gemensamt, ge och ta i en förhandling och sedan med detta som grund åstadkomma en kompromiss.
Kan man inte åstadkomma en sådan gemensam ekonomisk-politisk grund och alternativ till regeringen så kan man näppeligen kalla sig överens.
Inte undra på att Sveriges ledande oppositionsorgan, Dagens Nyheter, dömde ut högeralliansen fullständigt på ledarplats den 20 april. Man konstaterade kallt att allianspartierna nu återfallit i gamla, dåliga vanor med mer eller mindre centrala utspel och markeringar gentemot varandra.
Detta tydligt illustrerat av tidningens intervju med folkpartiets vice partiledare och alldeles egna kaserngårdsmajor Jan Björklund som får säga att moderaterna försöker "misstänkliggöra" folkpartiet.
Dagens Nyheter andas redan uppgivenhet över Högeralliansens oförmåga att entusiasmera sina väljare och skriver: "De som väntar sig laguppställning och valprogram från alliansen blir besvikna". Samtidigt undrar man i DN hur det kunnat bli så här.
Tidningen frågar om det inte ändå gick lite för lätt i början att vinna förtroende och om Fredrik Reinfeldt har varit för övertaktisk och trott att man skulle kunna ta hem valet på att stå för en arbetslinje.
Fastnat i låglöneträsket
Den betydde massivt sänkta ersättningar i försäkringssystemen. Alliansen tvingades sedemera att backa från sin orealistiska 50 procentiga ersättningsnivå till lite rimligare, men ändå alltför låga 65 procent av inkomstbortfallet i försäkringsersättning.
Det här gav bara öppningar för en ny socialdemokratisk kritik som högeralliansen inte var beredd på.
En sänkning av ersättningsnivån till en så låg nivå skulle i praktiken betyda att en ny lågarbetsmarknad med cirka 10 000 kronor i månadslön före skatt skulle skapas.
Det var rena gratisammunitionen för regeringen Persson och LO-facken. Reinfeldts "arbetslinje" blev snabbt "låglöneträsket". Och där har man suttit fast sedan dess...
Men den kanske mest avgörande missbedömningen i Bankeryd var att de fyra skrev ihop sig om ett program som utgick ifrån att Sverige befann sig i ett ekonomiskt på stället marsch-tillstånd och som man behövde sätta fart på med stora skattesänkningar.
Knappt hade bläcket torkat på Bankeryds-överenskommelsen så började allt fler ekonomiska bedömare prata om helt andra signaler.
Sverige var på god väg att varva upp - ekonomiskt sett. Och det i allt raskare takt - raka motsatsen mot det stillastående som oppositionen utgått ifrån i sin överenskommelse i Bankeryd.
Ett Sverige på högvarv behöver inte de borgerligas feltänkta skattesänkningsstimulanser för att ytterligare spä på en allmän efterfrågan.
Varför vill ni försämra?
Inte undra på att finansminister Pär Nuder och regeringen kunde stå fullständigt ohotad i riksdagens talarstol i finansdebatten tisdagen den 18 april och retoriskt fråga oppositionens företrädare:
- Varför vill ni försämra och skära ner för dem som redan har det sämst i Sverige när det inte behövs och svensk ekonomi går som tåget?
Det fanns ingen bland de fyra borgerliga finanstalespersonerna som ville ta replik på den frågan. Det är inte utan att man förstår dem. För vad skulle de säga?
Kanske inte heller så underligt då att även Sveriges ledande oppositionsorgan, Dagens Nyheter, nu misströstar och uttrycker sin besvikelse över att oppositionen inte förmår mer och bättre.