LEDARE
Än en gång blir jag förundrad över den rödgröna majoritetens sätt att leda och driva sina frågor. Än en gång lägger man förslag som man inte kan försvara med ett sakligt faktaunderlag utan bara med att ”vi tror” och ”det känns”.
Gotland består av 80 mil i stort sett orörd kust. På Fårö har vi en strand som ofta nämns bland inte bara Gotlands utan världens finaste. Den går inte att jämföra med sönderbyggda stränder på turistparadis på sydliga breddgrader, dit vi svenskar så gärna åker när vi åker på semester.
Sudersand är sedan många år en välbesökt badstrand och här finns en populär camping som har både möjligheter och behov av utveckling för att kunna konkurrera om turisten som sitter och söker på nätet för att hitta nästa semestermål.
Sedan några år tillbaka finns ett nytt begrepp i samhällsplaneringen, det kallas LIS-områden och står för landsbygdsutveckling i strandnära läge. Så här beskrivs det på Boverkets hemsida:
”Utpekandet av områden för landsbygdsutveckling i strandnära läge ska ske på ett sådant sätt att det långsiktiga skyddet av strändernas natur- och friluftsvärden upprätthålls. Det ska fortfarande finnas god tillgång till strandområden för allmänheten och förutsättningar för att bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet. Redovisningen i översiktplanen ska vara vägledande när man prövar dispenser från strandskydd och upphävande av strandskydd i detaljplan”.
I översiktplan för Gotlands kommun 2010-2025 (Bygg Gotland) som antagits av regionfullmäktige står det:
”Kommunens avsikt är att driva arbetet med utpekandet av LIS-områden i samband med framtagandet av fördjupade översiktsplaner (---). Kommunen bedömer redan nu att det framförallt är delar av turismnäringen som har störst förutsättningar att öka sin konkurrenskraft, utvecklas och därmed bidra till landsbygdsutveckling, genom att utnyttja strandnära lägen för delar av sin verksamhet”.
Som exempel nämns befintliga campingplatser, de mindre kustsamhällena och före detta militär- och industriområden.
När de rödgröna nu säger nej till Sudersand undrar man vad de menar är lämpliga LIS-områden för Gotland. För det kan väl inte vara som med utmaningsrätten, att man helt enkelt inte tagit reda på vad det handlar om?
Nu ska ärendet tack och lov på återremiss tack vare oppositionen och även om både Bo Björkman och Åke Svensson lovade att de inte kommer att ändra uppfattning vad än denna utredning kommer fram till (sic) kan man hoppas att de i vart fall har några argument i sak om varför de vill gå emot både statens direktiv och fullmäktiges eget beslut.
Alla kan göra fel men det är också rimligt att erkänna ett fel för att göra om och göra rätt.
Vågar man hoppas?