Med jämna mellanrum påminns vi genom höjda oljepriser om vårt samhälles sårbarhet. Mycket av vårt välstånd och tillväxt är uppbyggt kring obegränsad tillgång på olja och därför är ett av orosmolnen för svensk ekonomi världsmarknadspriset på olja. Under 70-talets stora oljekriser startade en innovativ debatt om energibesparingar och alternativa bränslen. När tillgången på olja sedan återgick till det "normala" ebbade debatten nästan helt ut och samhällsstrukturen fortsatte att byggas efter tesen att oljeresurserna är outtömliga. På senare år har dock forskningsrapporter visat att världens oljereserver inte är så stora som man förut trott och dessutom visar klimatförändringar att en minskad användning av fossila bränslen är nödvändig.
För att klara våra framtida transporter krävs en omställning till förnyelsebara energikällor. Redan nu finns färdig teknik för storskalig användning av drivmedel i form av bland annat biogas, vätgas och etanol. Tyvärr kan man nog påstå att intresset för dessa alternativ är ganska ljum och därför går det trögt med tillgången på tankställen.
På Gotland är vi mycket beroende av att vår transportapparat till och från fastlandet fungerar. Både flyget och färjetrafiken kräver bränsle baserat på olja. Detta är också ett globalt problem och det är därför märkligt att inte mer forskning kring alternativen pågår. Vid en åtstramning av oljeleveranserna från producentländerna blir det snabbt problem och utan en fungerande sjöfart skulle många länders ekonomi bokstavligen raseras.
Ska bli intressant att höra om Destination Gotlands planer för framtidens fartyg vid kommande "Öppet Forum". För upphandlingen av en ny trafikperiod i Gotlandstrafiken kommer säkerligen att kräva fartyg baserade på annat bränsle än bara olja. Vi kan inte i framtiden försvara oss med uttrycket "med facit hand", för vi har redan facit idag.