Bergmans minne kan bli hemlöst
Foto: Jan Collsiöö
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Det känns onekligen konstigt om Ingmar Bergmans hem på Fårö säljs som vilket hem som helst. I går skrev författaren Kerstin Vinterhed om just detta på Dagens Nyheters debattsida. Och hon tvekar inte att använda ordet helgerån.
Vinterhed tar upp en rad hem som lever kvar som attraktioner i våra dagar. Hon nämner författarhemmen Mårbacka (Selma Lagerlöf), Strand (Ellen Key) och Övralid (Verner von Heidenstam). Hon nämner konstnärerna Zorn (Zorngården) och Carl Larsson (Lilla Hyttnäs). Och Dag Hammarskölds hem i Skåne.
I jämförelse med dessa står sig Bergman mycket väl för en svensk publik. Och för den internationella publiken är han ett större namn. Det är därför svårt att förstå varför kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth kategoriskt avvisat alla idéer om att staten skulle vara med och finansiera att Bergmans hem, som är oupplösligt förenat med hans gärning, bevaras åt eftervärlden. Eller föreningen kanske inte är så oupplöslig. Om näste ägare gör "rent hus".
Jag kan bara inte se vad i kulturbudgeten som skulle kunna vara viktigare än att bevara något som är så intimt förknippat med en av våra få internationella storheter. Är det meningslöst att bevara hus, när filmerna finns? Nej. Bergmans hem kan levandegöra personen bakom hans verk. Precis som man kan förstå mer om Selma Lagerlöf genom att besöka Mårbacka.
Det är ingen tvekan om att intresset finns. Hur många är det inte som i sommar har besökt Ingmar Bergmans grav. Och hur mycket rikare vore inte hans hem som resmål för de som vallfärdar?