Befria kyrkorna från partierna
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Inom Svenska kyrkan däremot har mer än var sjätte präst skrivit under namnlistor mot kyrkomötets beslut om att kyrkan ska välsigna samkönade par. Mindre än fem procent av prästerna som skrivit under "upproret" är kvinnor. Att så många, framför allt manliga, präster går emot kyrkans högsta beslutande organ är anmärkningsvärt men inte det minsta konstigt. Svenska kyrkan styrs fortfarande i stor utsträckning av politiker trots att den sedan år 2000 är fristående från staten.
Socialdemokraternas kongress i Malmö för ett par veckor sedan beslutade att redan i partistadgarnas första paragraf ska det stå; "partiet ansvarar för samordning av socialdemokratins politiska arbete i kommuner och landsting samt inom Svenska kyrkan". Vilket innebär att socialdemokratin går motsatt väg från de flesta andra partier och försöker stärka sin roll inom Svenska kyrkan snarare än att låta kyrkan styras av dess aktiva församlingsmedlemmar.
Partierna skiljer sig
Visserligen har socialdemokraternas kristna organisation Broderskapsrörelsen sin grundbas i just Svenska kyrkan - till skillnad från andra partier med en stark kristen grupp inom sig som oftast är knuten till en mer traditionell frikyrka. Men socialdemokratin har ju alltid varit mer statsinriktade än frihetligt inriktade - och det är då naturligt att de stora aktiviteterna sker inom den forna statskyrkan. Broderskapsrörelsen är förmodligen den organisation som faktiskt drev igenom att Svenska kyrkan ska välsigna par som ingått partnerskap.
Att jobba som präst inom Svenska kyrkan borde inte innebära att man tvingas till någonting - förutom dop förstås. Dessutom vill knappast ett homosexuellt par välsignas av någon som inte vill dela ut sagda välsignelse - därför är upproret bra. Men samtidigt visar det att kyrkan inte riktigt är mogen detta beslut - och än mindre mogen att viga samkönade par.
Att olika religiösa samfund ska ha ansvaret för att viga människor är rätt märkligt - äktenskapet och partnerskapet är ett juridiskt kontrakt mellan två individer och bör därför skötas av staten. En bra lösning, som dessutom ofta praktiseras i andra länder i Europa, är att staten viger och står för det juridiska och kyrkorna för det andliga. Visserligen borde det strida mot varje kristen prästs övertygelse att vägra välsignelse, men det borde ändå stå var och en fritt att göra det.