Begravningar är känslor och tankar, länsstyrelsen regelverk kring begravningar, alltså hur man gräver ner en död kropp är enbart teknisk. Man upplever och använder samma begrepp på helt olika sätt.
Den person som vill vila bredvid sin hustru eller make, uttrycker precis vad det i grunden handlar om. Man vill vila. Ligga ner. Sova tillsammans. Inte stå upp som aska i en urna.
Vila bredvid sin hustru
Bakom alla ord och rationella tolkningar, handlar hela situationen om en människas känsla för en plats likaväl som en människas dödsuppfattning. En plats kan betyda mycket för en individ och en plats där ens käresta vilar ligger på samma känslonivå som ens barndom eller bröllop.
När regelverket gör denna plats till fakta som jordmån och djup, skapar de inget annat än oro inför slutet av en människas liv. Hur finner man förståelse, eller släpper taget om sina regler? Inser att en kropp trots allt försvinner även om den hamnar en meter under jordytan. Gravrätten är inte mer än 20 år.
Min fars önskan en gång var att få en jordbegravning. Han ville vila bredvid sin hustru. Det gjorde hon omöjligt för honom genom att begära som sin sista önskan att bli kremerad.
Efter som hon gick bort först, begärde han av mig som dotter, att jag skulle låta gräva upp urnan och placera den i hans kista. Det sa naturligtvis kyrkorådet nej till. Länsstyrelsen hade vid den här tiden ännu inte fått sätta käftarna i kyrkogårdsförvaltningen.
Varför min far ville ha sin hustru i sin kista, innan jordfästningen tog vid, hängde naturligtvis samman med något slags dröm om att få hålla henne i sin famn.
Gömd bakom regelverket
Obegripligt för en tjänsteman, förmodligen. Ja, till och med för prästen vid det tillfället. Han höll också upp regelverket framför sig med en förklaring att min far var en märklig man.
Alla har vi våra önskemål, om hur vi skall omhändertas vid vår bortgång. Fast vi inte har en aning om det kommer att genomföras eftersom vi inte är med, även om kroppen är det.
Idag när jag slog ut slaskhinken och såg alla fluglarver, kände jag en otrolig längtan att få gå upp i rök. Inte vill jag hamna på Boge kyrkogård, vägg i vägg med någon okänd individ.
Höra havet sjunga i evighet
Jag har bara en önskan om att någon häller ut mitt stoft, tyst och stilla, vid den ek som jag egenhändigt dragit upp vid havet, så att jag kan höra havet sjunga i evighet. Sen kan de, jag lämnar efter mig, gräva ner en tom urna på en av länsstyrelsen fastställd plats.
Det måste finnas en rimlighet i avslag man gör kring begravningar. Begäran i Fröjel är knappast udda. Den är väl genomtänkt.