Bättre status på mjölken
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Förmodligen kommer den ökade ersättningen till de producerande lantbrukarna också i sin tur att medföra höjningar av konsumentpriset på mejeriprodukter i affärerna. Mjölken är en av våra viktigaste baslivsmedel och grundprodukt i en mängd dagligvaror. Det är därför återigen dags att påminna om alla nyttigheter som en liter mjölk innehåller till ett betydligt lägre pris än de flesta onyttiga läskprodukter. Men när hördes någon reaktion över höga läskpriser? Det är hög tid att höja statusen på nyttiga livsmedel, så att maten och drycken på bordet får samma status som exempelvis den nyinköpta soffan i vardagsrummet.
Om det nu är positivt med mejerijättens höjning av betalningen till sina leverantörer, så är det desto mer negativt med företagets fortsatta koncentrations- och stordriftstänk med ett fåtal mejerienheter i Sverige. Resultatet av denna politik blir att råvaror och färdiga produkter måste transporteras långa sträckor med åtföljande skadliga utsläpp. Målet borde istället vara att råvaror transporteras så kort sträcka som möjligt innan förädlingen. Det klassiska exemplet är tillverkningen av ost, där det för att producera ett kilo ost krävs omkring tio liter mjölk.
Utan att vara vare sig mejerist eller transportledare kan alla inse att ett ton färdig ost kräver mindre energi att frakta än tio ton mjölkråvara. Ändå är dagens ostproduktion koncentrerad till ett fåtal platser.
En del bedömare anser att den ekonomiska framtiden finns bland välbetalda nischprodukter och då är det svårt att inte tänka på nedläggningen av Stånga mejeri. Kunde säkert ha varit en kassako idag med tillverkning av ost baserad på gotländsk ekologisk mjölk. Men den frågan är historia och nu är det bara att hoppas att Arlas prispolitik hjälper till att trygga den svenska mjölkproduktionen och att företaget orkar ro i land sina enorma satsningar i Sverige och utomlands. Vem vet, kanske den svenska mejerikartan trots allt ser annorlunda ut om tjugo år?