Det är en överdrift att påstå att socialdemokraternas skuggfinansminister Magdalena Andersson så här långt är någon röstmagnet för partiet.
Varför? Jo bara alltför ofta är det väl mycket försiktig luddighet och småängsligt Borg-sneglande när hon ska förklara S-alternativet i den ekonomiska politiken efter valet. Exempelvis hur jobben ska bli fler och investeringarna och ambitionen att förbättra skolan ska betalas. Då lyser tyvärr luddigheten igenom och skillnaden mot Anders Borg känns inte så rasande stor.
Ju förr Andersson och S-ledningen inser att det gäller att öka tydligheten i S-alternativet desto bättre chans att det verkligen blir ett politikbyte som folk förväntar sig, när de nu tröttnat på Borg och Reinfeldt.
Släpp sargkanten
Så släpp sargkanten och den riskminimerande taktiken som gör att skillnaden mot den sittande borgerliga regeringens politik blir nära nog försumbart liten. Trots stor trötthet med Reinfeldt och en brutal verklighet där ute med massarbetslöshet och missnöje med skolan och välfärdens kvalitet verkar socialdemokraterna ha parkerat på runt 32–33 procent i opinionsstöd.
Oron och rädslan att inte vilja stöta sig med några medelklassväljare lyser igenom och det är väl den känslan som speglar sig i en fortsatt avvaktande väljarkår där sympatierna tenderar att öka för de båda andra två oppositionspartierna MP och V på vänsterkanten.
Visst, tillsammans har de tre en majoritet i sikte och lär sannolikt kunna få det också i september. Men vad händer om de två rödgröna blir så stora att det inte blir självklart med en stark socialdemokratisk hegemoni efter valet?
En socialdemokrati med kanske bara runt tio procents större stöd än MP och V ihop kommer att få betydande problem att ge en kommande S-regering under Stefan Löfven den tydliga S-prägel som partiet nog självt önskar.
Spännande efter valet
Allt fler börjar tänka i dessa banor och säga att det verkligt spännande inte blir de sista veckorna i valrörelsen, utan snarare veckorna efter valet, då den nya regeringen ska sys ihop.
Några besked kan dock noteras från den senaste tidens möten och uttalanden av Magdalena Andersson. Den orättvisa pensionärsskatten kommer inte att tas bort under de närmaste fyra åren, utan att det kommer att ta längre tid än så. Hur kommer besvikna och potentiella S-väljare inom pensionärskollektivet att reagera på det? Knappast särskilt positivt.
Regeringens femte jobbskatteavdrag (12 miljarder) kommer heller inte tas bort för dem som tjänar under 60 000 kronor i månaden. Trots att de extra miljarderna skulle behövas till en bättre skola och stärkt kvalitet i välfärden.
Men Magdalena Andersson vill ändå ha kvar det femte jobbskatteavdraget. Trots att det vore rimligare om det åtminstone togs bort för alla som tjänar mer än säg 35 000 i månaden. En sådan alternativ linje skulle också ge resurser för att lite snabbare krympa skatteorättvisan mellan löntagare och pensionärer.
Hur S fullt ut ska skaffa pengar till de löften man ställt ut är fortfarande höljt i dunkel. Andra skatter kan höjas, säger hon. Det där med att spara i statens myndigheter som hon talat om ger inga miljarder, snarare behöver så väl Trafikverket, Arbetsmiljöverket och Arbetsförmedlingen lite mer och inte mindre resurser för att bättre klara sina uppgifter.
Däremot är det bra att Andersson och övriga partiledningen sagt att de vill höja den halverade restaurangmomsen (=dyr metod att skapa få jobb) och kanske även kan tänka sig titta på bolagsskatten. Höjningen av restaurangmomsen ska då gå till finansieringen av partiets 90-dagarsgaranti för att erbjuda arbetslösa unga jobb, praktik eller utbildning.
Krisområden
Och så finns det annat som satsningar på mindre klasser och fler lärare och pedagoger i en krisande skola med fallande kunskapsstandard där särskilt pojkarna i ökad grad slutar skolan i förtid utan godkända betyg.
På andra krisområden, som det helt otillräckliga bostadsbyggandet, krisartat svaga infrastrukturinvesteringar på järnväg och vägar samt underhållet av det nedgångna miljonprogrammet i vårt bostadsbestånd, olika miljö-, energi- och klimatinvesteringar samt för den allt mera besvärande långtidsarbetslösheten finns ännu bara skissartat tunna förslag från socialdemokraternas sida.
Det duger inte. Så släpp sargkanten och visa att ni vill sätta klarare avtryck i verkligheten.