LEDARE
Den rödgröna oppositionen i riksdagen hade sin taktik klar i gårdagens debatt med anledning av vårbudgeten: Sverige är ett land i kris med högre arbetslöshet och sämre hanterande av statens finanser än andra länder.
Det blev stundtals parodiskt när finansminister Anders Borg (M) jämförde med alla de länder som det går sämre för medan Fredrik Olovsson (S) valde de länder som går bättre än Sverige.
Men så länge de rödgröna väljer att beskriva ett Sverige som få andra känner igen sig i behöver nog inte alliansregeringen ligga sömnlös över utgången i nästa val.
Positioneringarna inför nästa val är inte heller alls givna.
Miljöpartiets företrädare i debatten, Per Bolund, tog replik på Socialdemokraternas Fredrik Olovsson, något man normalt sett inte gör med sina allierade. Dessutom var Bolund tydlig med att MP inte står bakom S-löftet att höja arbetsgivaravgiften för unga.
Dagens Nyheters Peter Wolodarski tog i söndags upp det intressanta parlamentariska läget inför nästa val i och med den nya regeln i regeringsformen som säger att den nya riksdagen efter två veckor ska rösta om sittande statsminister ska sitta kvar eller inte.
Om inte S lyckas skapa egen majoritet med någon allierad är alltså risken/chansen ganska stor att Fredrik Reinfeldt kan sitta kvar även om Alliansen backar enligt de nu aktuella opinionsundersökningarna. För att Stefan Löfven ska bli ny statsminister krävs då stöd från SD, om läget efter valet följer partiets utveckling i opinionen. Det får inte anses sannolikt att SD kommer att stödja Löfven utan att få löften om inflytande. Lika osannolikt är att S skulle tillmötesgå SD i ett sådant krav.
Och åt andra hållet är Moderaterna helt och hållet beroende av att C, FP och KD håller sig över fyraprocentsspärren.
Det är inte tu tal om att vi har en spännande valrörelse framför oss.