LEDARE
På kort tid har två barn lämnat medborgarförslag till Region Gotland. Först var det Sigrid Berling Eriksson, 6 år, som ville ha en lekplats bakom grillen på Södertorg.
I morgon registrerar regionfullmäktige ett medborgarförslag av Ejvind Andersson som efterlyser ett barnkulturhus, liknande det som finns i Kulturhuset i Stockholm för barn och unga, 10-13 år.
Även Ingrid Thunegard har varit inne på vikten av att engagera barn och unga i samhällsplaneringen. Inte som ett isolerat projekt för att de ska få lära sig utan inte minst för vad de kan bidra med i detta arbete. Barn och ungas kunskap om sina närområden är stora och de har ofta både bra och viktiga insikter att bidra med.
I januari lämnades rapporten ”Det blir viktigt när det är på riktigt. Att stärka barn och ungas delaktighet och inflytande i fysisk planläggning” av Trafikverket till infrastrukturminister Catharina Elmsäter Svärd och barn- och äldreminister Maria Larsson.
Arbetet har pågått i sex svenska kommuner under 2010-2012 och när rapporten nu är överlämnad till regeringen är det meningen att lärdomarna ska användas för att svenska barn och ungdomar ska få större inflytande i hur deras närmiljöer utvecklas. En rättighet som är inskriven i FN:s barnkonvention men som så mycket annat i denna, inte är mer än ord på ett papper.
1 000 barn och unga i sex kommuner (Borlänge, Göteborg, Hällefors, Trelleborg, Örebro och Östersund) har nu visat att det finns stora vinster att göra om man involverar barn i olika planarbeten. Även om det tagit lite tid i anspråk, både för skolorna och kommunernas tjänstemän, har skolarbetets struktur varit till hjälp och kommunerna har börjat betrakta skolorna som utredningsinstitut i och för kommunen. Skolan i dag jobbar mycket med teman som spänner över flera ämnen i olika block så processerna har gått bra att jämka.
I Borlänge fick barnen vara med i ett förändringsarbete i stadsdelen Jakobsgårdarna. En stadsdel som byggdes på 1970-talet och där många barn bor.
De yngre barnen tittade på vägen till och från skolan och var de leker, medan de äldre haft fokus på mötesplatser och kommunikationer. Olika metoder användes för att jobba med frågorna, det kunde vara genom foto, fysiska modeller eller genom drama.
Det allra viktigaste budskapet i rapporten är att dess lärdomar snabbt måste användas för att hitta arbetsformer i kommunerna. Det är bara att hoppas att detta görs så att inte det fina arbetet blir ett isolerat projekt.
Det finns med all sannolikhet många fler än Sigrid och Ejvind som har spännande och kloka idéer som skulle kunna vara användbara i samhällsplaneringen på Gotland.
För som rapporten säger: ”Det blir viktigt när det är på riktigt”.