Lagom till jul skrev GA om Region Gotlands miljonklapp till hälso- och sjukvårdsdirektören Ann-Christin Kullberg.
Jag är inte emot avtalade avgångsvederlag till chefer som inte har någon anställningstrygghet, när de inte är önskvärda längre. Jag tycker inte ens att man ska räkna av inkomster från nya anställningar från avgångsvederlaget. Det är sådana konstruktioner som leder till att horder av gamla riksdagsledamöter och kommunalråd inte ägnar sig åt produktivt (eller åtminstone avlönat) arbete.
När man får lika mycket betalt utan att jobba, ja då är det många som väljer att inte jobba. Och jag tycker faktiskt att arbetslinjen ska gälla - även för före detta riksdagsledamöter, före detta kommunalråd och före detta chefer.
Avgångsvederlag till chefer som får sparken är inte bara anständigt, det är nog ofta en förutsättning för att kunna rekrytera kompetenta medarbetare till ansvarsfulla och utsatta tjänster.
Men att betala ut avgångsvederlag till anställda chefer som själva säger upp sig, vad farao är det frågan om? Vad ska det tjäna till?
Det är ju som att ge uppsägningsbonus till anställda som är eftertraktade på arbetsmarknaden. Är inte detta raka motsatsen till vad man borde vilja åstadkomma?
Uppsägningar förorsakar rekryteringsproblem och extrakostnader. Det kan också påverka hela den organisation som chefen i fråga ansvarar för.
Att då konstruera ett anställningsavtal så att den anställde premieras om han eller hon går vidare till något annat jobb, det kan ju inte vara bra.
Att Region Gotlands viktigaste chefer har en lagom stor fallskärm ligger nog i allas intresse. Men den ska naturligtvis bara lösa ut för den som blir utsparkad.