Bara självförsvar i försvarsfrågan
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Från regeringens utgångspunkt har Håkan Syrén misslyckats med att hålla koll på försvarets ekonomi.
Från hans egen utgångspunkt tvingas han förvalta en politik han inte tror på åt en regering och en riksdag som gör en helt annan bedömning av Sveriges säkerhetspolitiska läge än vad han gör själv. Och nu skall han dessutom inte få fatta viktiga ekonomiska beslut på egen hand. Den överrock han redan har blir nu ännu snålare tillskuren.
Jag vet inte hur han lyckas plåga sig ur sängen och släpa sig till jobbet under sådana villkor.
Men från mina politiska utgångspunkter är det intressantare att försöka bedöma regeringens insatser än ÖB:s. Och jag är verkligen inte imponerad av en borgerlig regering som väljer att blunda för möjliga framtida hot för att kunna spara pengar på att sluta betala den försäkring som ett försvar utgör. Den säkerhetspolitiska experten Bo Pellnäs formulerade det väl i GA i torsdags:
- Jag har kallat det man håller på med för säkerhetspolitisk kvartalskapitalism.
Kvartalskapitalism brukar man tala om när företag fattar beslut som ger vinster på mycket kort sikt men skadar företaget på lång sikt.
Hur förklarar Pellnäs moderaternas omsvängning från försvarsvänligt parti till dagens avrustning?
- De kan inte historien. Jag tror de har två tankar i huvudet. Den ena är budgetpolitik och den andra är röstmaximering. Och de har sedan länge begripit att försvarsvänliga människor förmodligen inte kommer att rösta över blockgränserna, så dem kan man skita i.
Jag tror Pellnäs analys är riktig. Det tror jag efter att i Almedalen förra året ha sett finansminister Anders Borg överraska med besparingar i försvaret. Det överraskande beskedet slutade med att den dåvarande försvarsministern Mikael Odenberg avgick. Hans efterträdare Sten Tolgfors förstod givetvis under vilka villkor han tog över jobbet. Han är obrottsligt lojal med finansdepartementets påbud.
Odenbergs öde tjänade nog ett syfte för moderaternas ledning, skulle jag tro. När han tvingades gå statuerades ett exempel som visade vad som händer dem som försöker trotsa den nya linjen i försvarsfrågan. Sedan dess har det varit skäligen tyst från missnöjda moderater i frågan. Det gnölas och gnys mellan skål och vägg, men i skarpt läge avviker man icke från parti- och regeringslinjen.
Kalkylen är som följer:
Försvar. Nej. Självförsvar. Ja.