Bankavgifter och (s)tormvarning
Foto: Tomas Oneborg / SvD / SCANPIX
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Den stora banken, vilken efter sista namnbytet har ett namn som är så speciellt att man till och med vid bytet informerade i en broschyr hur det skulle uttalas, inför nu en avgift på 45 kronor per utsänd avi för lån, krediter och bankfack. Avgiften ska täcka kostnaderna för bland annat administration och kunderna rekommenderas att använda det kostnadsfria alternativet med internetbank. Samtidigt informeras om att banken är miljöcertifierad och utskicken av avier medför ökad pappersförbrukning.
Det sistnämnda är ju sant, men det är svårt att tro att hanteringen av avierna per post kostar 45 kronor styck. Det rimliga borde vara att kunderna som övergår till internetbank gynnas med någon form av rabatter, för de minskar ju kostnaderna för banken och ökar därmed vinsten.
Den aktuella banken är en gång sprungen ur de röda och gröna folkrörelserna och många av dess kunder är trogna småsparare som genom sin lojalitet under alla år bidragit till bankens positiva utveckling. Tyvärr känns inte denna lojalitet ömsesidig, för banken verkar nu helt glömt bort sitt ursprung. Vinsten framför allt!
Även den gotländska elleverantören Geab har infört en avgift på 19 kronor på utsända fakturor. Samma sak här, det är bra att pappersförbrukningen minskar, men inte heller hos Geab får de kunder som avstår pappersfakturan någon rabatt för företagets minskade hanteringskostnader.
När Mona Sahlin för tre år sedan utsågs till Socialdemokraternas nya ordförande var stödet, åtminstone utåt, helhjärtat för Mona Sahlin som ny partiordförande.
Lugnt var det dock inte tiden innan partiledarvalet. När Göran Persson direkt efter valförlusten 2006 proklamerade sin avgång blev det lite turbulent och en intensiv inventering av kandidater startade. Att det skulle vara en kvinna var förutbestämt. En efter en tackade dock nej och till slut var det bara Mona kvar.
Nu är det återigen turbulent i den socialdemokratiska rörelsen och efter Mona Sahlins avgång kan det nog närmast liknas vid hela havet stormar. För att kunna föra ett parti framåt på fastställda spår krävs ibland en hård ledarstil, vilken lätt kan leda till att många känner sig överkörda.
En partiledare som är trygg i sin roll och vet att stödet från medlemmar och väljare är starkt klarar dock denna balansakt.
En initierad bedömare uttryckte sig en gång så här om den socialdemokratiska ledarrollen: "En bra ledare omger sig med kritiker, vännerna finns där ändå. Att bara omge sig med vänner är katastrofalt".
Och just i denna bedömning tror jag mycket av orsakerna till Mona Sahlins avgång går att finna. Partiet hamnade i otakt med verkligheten och ledarstaben uppfattade detta för sent. När mellanvalstidens "smekmånader" sedan var över för Mona Sahlin och hon som frontfigur i valrörelsen pressades i utfrågningar och debatter kom svagheterna i öppen dager.
Dessutom spelade nog trots allt gamla synder och skandaler en viss roll i det hårda spelet om väljarnas gunst och förtroende. Med svagt stöd kan det som tidigare nämnts lätt bli lite otryggt i ledarrollen och så gick det som det gick. Det fanns inte utrymme för något lagomresultat, utan det var succé eller flopp som gällde och det blev det sistnämnda. Blir intressant att följa det fortsatta spelet kring partiledarvalet när stormen lagt sig.
Trevlig helg!