Badnymfer, burkini och jämställdhet
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
På 118 år har socialdemokraterna inte lyckats hitta en lämplig kvinna som ordförande. Det kan vara en slump, men sannolikheten talar emot.
I Sverige har vi aldrig haft en kvinnlig statsminister. Anledning till detta är förstås att vi inte haft en partiledare för regeringsbildande parti som är kvinna. De kvinnliga partiledare vi haft kan snabbt räknas upp. Centerpartiet var först med Karin Söder, vänsterpartiet valde Gudrun Schyman 1993, folkpartiet kom sedan med Maria Leissner och nu är Maud Olofsson ensam kvinnlig partiledare för riksdagspartierna. Miljöpartiet har allt sedan 1984 haft ett kvinnligt språkrör och ett manligt. Men vem minns egentligen Ragnhild Pohanka som var side-kick till Per Gahrton då för mer än tjugo år sedan? Det enda riktigt framgångsrika språkröret av kvinnligt kön är Maria Wetterstrand - och för första gången har miljöpartiet ett mindre synligt manligt språkrör.
Moderaterna, socialdemokraterna och kristdemokraterna har alltså aldrig haft en kvinna som ordförande. Om någon månad kommer de tre att bli två när Mona Sahlin om inget oförutsätt kommer emellan väljs på socialdemokraternas extrakongress i mars.
Ett jämställt land
Sverige sägs ofta vara världens mest jämställda land. Och det stämmer säkert på de flesta områden - vi har hög andel kvinnor som tjänar sina egna pengar och därmed har en frihet som hemmafrun saknar. Vi har också haft en levande debatt kring ojämställdheten under lång tid som gjort fler medvetna vilket i sin tur leder till högre jämställdhet. Vårt parlament har hyfsad könsfördelning. Men ännu finns det mycket kvar att göra innan samhället kan kallas jämställt.
I USA har man just valt sin första kvinnliga talman, Nancy Pelosi. Det har gått framåt för kvinnor i politiken i USA de senaste åren. När Nancy Pelosi valdes in i kongressen 1987 fanns det 22 kvinnor i representanthuset - nu är de 70 stycken. Kanske kommer nästa presidentval ha i alla fall en kvinnlig kandidat.
Utanför de politiska kretsarna blir det däremot tydligt att den kvinnliga frigörelsen i världen är långt borta. I Australien har en kläddesigner formgett en baddräkt för kvinnor som vill vara täckta, oftast muslimska kvinnor. Den kallas burkini och är i mitt tycke en symbol för att den kvinnliga frigörelsen i världen är långt borta.
Visst det ingår i religionsfriheten att klä sig som man vill. Men när man bor i exempelvis Saudiarabien, en av världens varmaste länder och är förhindrad att bada för att man inte är täckt är det lite skrämmande. Långt mycket mer skrämmande än att Sverige inte har haft en kvinnlig statsminister.
De första kvinnorna i riksdagen var pionjärer. Det krävs mycket mod för att vara pionjär. Mona Sahlin har nu chansen att faktiskt också bli pionjär som första kvinna som har möjligheten på en statsministerpost i Sverige. Denna mandatperiod har alla möjligheter att bli spännande, både i Sverige och i världen.