Både bra och dåliga saker i regeringens vårbudget
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
För egen del tycker jag nog inte att regeringen gjort och gör tillräckligt för de arbetslösa unga. Vi kan tyvärr tala om en förrådd generation.
Vad den skulle ha behövt är en massinsats á la Kunskapslyftet på yrkesutbildningssidan riktad till alla dem som varit och är skoltrötta.
Svag jobbsatsning
De behöver få rejäla, kvalificerade yrkesutbildningar och lärlingsplatser - dagens insatser i AMS-regi räcker inte. Den i vårbudgeten blygsamma satsningen 1 000 ungdomsplusjobb förslår inte långt.
Det här är inte en tillräcklig satsning. Lite borde man också lärt sig av allt processande kring vuxenplusjobben.
Ting tar tid (läs att sluta lokala avtalsuppgörelser och att hitta "rätt" uppgifter som passar som plusjobb).
Och akademikerdelen av regeringens tidigare jobbsatsning i höstbudgeten är nog i praktiken ett dunderfiasko - så här långt. Nä, jobbsatsningen från regeringens sida är jag inte alls nöjd med. För lite och för sent, och ibland också lite felutformat.
Bra dock med vårdsatsningen, första steget på en tandvårdsreform (tillhör det som folk ofta frågar efter).
Liksom ambitionerna i vårbudgeten att minska klyftorna i samhället, så att de fattigaste och mest utsatta inte helt lämnas i sticket.
De sämst ställda pensionärerna (en liten höjning av bostadsbidraget), de psykiskt sjuka uteliggarna och de bostadslösa ungdomarna.
De hårt pressade studenterna med sina magra studiemedel får en höjning med 300 kronor i månaden, men när 200 därav bara är en höjning av låneramen blir det smolk i bägaren.
Jag hade hellre sett det omvända, minst 200 kronor på bidragsdelen och 100-lappen på lånedelen. Men helst en hundralapp mer än de totalt 300.
De aviserade miljardsatsningarna på bättre vård och omsorg för de mest sjuka äldre och ett första steg i tandvårdsreformen är också klara utjämnande inslag. Liksom sänkt fastighetsskatt för låginkomsttagare, vilket gynnar 30 000 fastighetsägare med låg lön.
Landsbygd och hemlösa
En miljard kronor i satsning på bidrag till företag i landsbygd är inte heller fel. Bra är också satsningen på de hemlösa, som ska få ombud som hjälper dem.
Den satsade summan är dock bara på 20 miljoner kronor. Det är en liten summa med tanke på att de hemlösa på bara sex år fördubblats till 18 000. Det är ett alldeles för stort antal i ett välfärdssamhälle som vårt.
En höjd flygskatt till 94 kronor per resa inom Europa är också rimligt, liksom en sopförbränningsskatt för villahushåll på 400 kronor
Sammantaget är det - undantaget den otillräckliga jobbsatsningen och lite annat - en ganska stor bukett av förbättringar samt en och annan höjd miljöavgift.
Att staten de senaste åren därtill sjösatt ett batteri av åtgärder för att minska kostnaderna för ohälsan, gett Försäkringskassan hårdare direktiv hur de ska bedöma de sjuka, har bidragit till att kostnaderna på det området minskat rejält.
Baksidan av myntet är att en del tyder på att Försäkringskassan på en del håll gått alltför hårt fram, vilket onödigt hårt drabbat en del personer som redan innan har en svag ställning i samhället.
En del övertramp har nog gjorts i det sammanhanget i en del ömmande fall. Direktiv ska, som alltid, följas med förnuft och rimliga mänskliga hänsynstaganden.
Det blir med andra ord både ris och ros för regeringens och samarbetspartiernas vårdbudget. Men räcker detta för att vinna valet? Jag är inte helt säker på det.
Kanske budgetförhandlarna borde tagit ytterligare en vecka på sig och använt den tiden till att resonera ihop sig om det som nu är brister i vårbudgeten.
Ett vet vi: sittande socialdemokratiska regeringar vinner inga val enbart på starka statsfinanser och en allmänt bra ekonomisk konjunktur. Det är visserligen viktigt det också - för trovärdigheten i regeringsförmågan.
Men det viktiga för väljarna är vad de välskötta statsfinanserna används till. Passivitet och bristande engagemang betalar sig inte i val. Jobbsatsningen kan regeringen inte få godkänt för de senaste åren. Och inte heller nu.
20 procent osäkra
Kommande jobbsiffror i AKU-mätningarna och SCB:s stora partisympatimätning i maj blir lite av kvitton på om svenska folket ger regeringen godkänt och till slut ändå börjar luta åt att ge regeringen fortsatt förtroende i valet den 17 september.
Den avgörande punkten är vart de en och en halv miljon väljare (det vill säga 20 procent av väljarkåren) går, som ännu inte bestämt sig om de alls ska rösta och i så fall hur.
De blir till slut den måttstock mot vilken regeringens vårbudget och tidigare insatser till slut kommer att mätas mot. Dragkampen om dessa 20 procent "vet ej"-are har bara börjat.