På Gotland pågår en konferens om säkerhetsläget i regionen, arrangerad av Folk och Försvar. Med anledning av den senaste tidens nyhetsrapportering, bland annat om rysk upprustning och övningsflygningar nära svenskt territorium, var en av gårdagens tala särskilt intressant. Rysslands ambassadör Igor S. Neverov.
Om Ryssland ville göra allt för att avdramatisera frågan så är Neverov rätt representant. Han är inte olik kommunförbundets SKL:s ordförande Anders Knape och har ungefär samma framtoning.
Han började också med att framhålla Gotland som en lämplig plats för konferensen, med tanke på öns historia som en plats för handel och kommunikationer i Östersjöområdet. En historia som också har starka ryska inslag som Visby fortfarande kan vittna om.
I sammanhanget glömde han att påminna om ockupationen för drygt 200 år sedan, men låt gå för det. När han framhåller Östersjöregionen som ett lågspänningsområde så har han ju i huvudsak rätt.
Han gjorde också allt för att avdramatisera förändringarna inom Ryssland militär, vilket skulle kunna vara lugnande om det inte ständigt skedde från ett perspektiv som liknar det från kalla kriget. Nato framhålls som ett expansivt orosmoment i Rysslands närområde. När han vill nedtona Rysslands militära styrka, så sker det med jämförelser med Nato – som sägs ha ett "avsevärt övertag över Ryssland när det gäller konventionella styrkor".
Varför denna jämförelse med ett stort mellanstatligt samarbete som inte längre borde räknas som en fiende som man behöver kappas med?
Lugnande blir det heller inte när Vitryssland framhålls som "vår närmaste allierade" tillsammans med Kazakstan.
Det föreligger inte något överhängande hot om väpnade konflikter mellan Ryssland och landets grannar i väst. (Annat är läget söder om Ryssland, vilket bland annat Georgien fått erfara.)
Men vi borde ju inte heller planera dagens försvar efter en närsynt och kortsynt blick på dagens situation. Om Ryssland militära utveckling är en smula oroande, så är den politiska utvecklingen oroande i högre grad. Vem vågar göra några långtgående profetior om fortsatt avspänning tio eller tjugo år in i framtiden?