Förra veckan skrev jag om tveksam marknadsföring av kampanjpriser på flyget mellan Visby och Bromma, eftersom ett lockpris anges med stor stil och under i betydligt mindre stil det verkliga priset efter alla tillägg. Nu blir det mer flyg, men också båt. Hittade i helgen två gamla tidtabeller, en för flyget från 1995 och en för färjorna från 1997.
Prislistorna visade att normalpriset för flyget Visby-Bromma 1995 var 2 399 kronor tur och retur, nära 3 000 kronor i dagens penningvärde. Den billigaste biljetten kallades mikropris och kostade 900 kronor, detsamma som 1 100 kronor idag. Däremellan fanns lågpris, Gotlandspris, minipris, helgpris, pensionärspris, ungdomspris och CSN-pris.
Det är i dag billigare att flyga till Bromma och framförallt är floran av olika priskategorier betydligt mindre. Men inte så mycket billigare som många tror. En ombokningsbar biljett mitt i veckan går att köpa för drygt 1 200 kronor enkel och den billigaste så kallade röda biljetten kostar omkring 600 kronor. Alltså ett tur och returpris på 2 500 kronor, "bara" 500 kronor lägre än 1995!
Klart bättre förr - bortsett från komforten - var det däremot när det gäller färjepriset. I min gamla tidtabell från 1997 kan jag nämligen se att en personbiljett för gotlänningar kostade 88 kronor, i dagens penningvärde 107 kronor. Men den verkliga prischocken gäller bilarna, där en personbil 1997 kunde bokas för 93 kronor, vilket omräknad till dagens värde är 114 kronor. Ska jämföras med priset 2012 på 251 kronor!
Ett säkert sätt att få fart på debatten är att aktualisera frågan om hastighetsgränser i trafiken och överträdelserna av dessa. Trafikfrågor är nämligen något som alla har en egen uppfattning om och det är kanske det som är orsaken till problemet med överträdelserna. "Så länge det är min bil, mitt körkort, mitt liv så kan jag välja om jag vill köra lite för fort, även fast det är olagligt!" Ett vanligt argument, men mentaliteten att jag själv avgör vad som är rätt eller fel i trafiken kan aldrig förbättra samspel och säkerhet. Alla har ju inte samma syn på vad som är rätt och fel och då blir det lätt både snurrigt och farligt.
För nog kan man förundras över dessa trafikanter som själva bestämt att alltid bryta mot hastighetsgränserna och konsekvent köra 15-20 kilometer för fort. Samma personer fördömer sedan andra brott och förseelser. Känns som att anarkin lurar runt hörnet om alla själv ska bestämma vilken lag som ska prioriteras.
Så ett inlägg i den ständigt pågående debatten om dialekter, provinsiellt tänkande, gute, gotlänning och så vidare. Och om att det på många ställen inte är självklart att som nyinflyttad på landsbygden bli mottagen med öppen famn. Det är ett citat från Land och ett reportage om Clara Lidström i Västerbotten, som är bloggare, författare, radiopratare i P4 och stark landsbygdsförkämpe:
"På många ställen runtom i hela landet snackas det mycket om hur många generationer som måste gå innan man räknas på riktigt. Det är otroligt osmart om man nu vill att byarna ska överleva och husen inte bara ska överges".