LEDARE: Avatarer och avarter

När den populäraste populärkulturen har det genomslag den har i dag, då definieras man nästan mer av det man INTE läst, sett eller hört än av det man faktiskt tagit del av. Därför finns det några ömt vårdade luckor i min kunskap om samtiden. Det är nästan en bedrift att exempelvis ha lyckats undvika att läsa böckerna om Arn eller att se ET eller James Camerons film Titanic.

Men Camerons senaste projekt, filmen Avatar, ville jag absolut inte gå miste om. Det finns de som avfärdar den som "cowboys och indianer i rymden". Men för en som gillar både science fiction och western är det inte avskräckande. Därför smet jag några timmar från julfirande på fastlandet för att se filmen i 3D, vilket tyvärr inte erbjuds på Gotland. (Häromdagen blev det tydligen inte ens 2D i salongen i Visby, då projektorn havererade fem minuter före slutet.)

På månen Pandora vill ett gruvbolag från skövlade Jorden komma åt mineraler som måste brytas där Pandoras urbefolkning bor. Titeln Avatar syftar på de artificiella blåa tre meter långa kroppar som bland andra filmens huvudperson, en rullstolsbunden före detta marinsoldat, använder för närma sig urbefolkningen (och för att spionera). I början är marinsoldaten mest lycklig över att kunna gå och springa igen, om än med en annan kropp. Men samtidigt som han lever med urbefolkningen börjar han också se världen ur deras perspektiv. Men mer än så tänker jag inte avslöja av handlingen.
Avatar har kallats för miljömedveten science fiction, och visst kan man se den som civilisationskritik. Men samtidigt är det den mest extremt högteknologiska civilisationskritiken någonsin.
Aldrig tidigare har datoranimationens nya möjligheter använts på ett så imponerande sätt. Och ändå tillåts inte animationen och 3D-tekniken ta överhanden så att berättelsen hamnar i bakgrunden.

Med Avatar har James Cameron inte bara skapat en fantastisk värld att sjunka in i, en verklighetsflykt med budskap. Han har också demonstrerat hur man med modern teknologi kan skapa stora värden och många arbetstillfällen med högt kunskapsinnehåll samtidigt som man lämnar mycket små avtryck i miljön. Filmen kostade två miljarder svenska kronor att spela in och det tog fyra år att göra den. Men den spelade in 1,7 miljarder första helgen på biograferna.

Räkna med uppföljare. Den datoranimerade värld som Cameron byggt upp finns ju fortfarande kvar, färdig att använda på nytt. Den ligger lagrad i datorer på Nya Zeeland. Cameron förklarar i Aftonbladet:
- Jag sa att det skulle kosta mycket tid och pengar. Under processen byggdes ett förråd av digitala tillgångar. Stenar, träd, växter, djur, muskelmassan i varenda varelse - allt finns bevarat som data. Det är gigantiskt. Miljoner på miljoner dollar av investeringar.
Hur mycket information rör det sig om? Tusen terabyte. Det vill säga en miljard megabyte.

Så det går att förena civilisationskritik med högteknologi utan att förlora sin trovärdighet. Men samtidigt måste man naturligtvis vara försiktig med hur långtgående slutsatser man drar om vår egen livsstil. För vi ska, av många skäl, vara mycket tacksam över att vi har vår civilisation och att vi tämjt och använder delar av naturen för att förbättra våra liv.
Jag är exempelvis glad att vi har stål och cement, och för produktionen av dessa varor bryts sten på Gotland. Men inte på mark stulen från exotiska civilisationer.
Camerons film är en varning. Inte en instruktionsfilm.

Ledare: Avatarer och avarter