Varje år dödas omkring trehundra människor i trafiken. Dessutom skadas många fler och bakom rubriken "lindrigt skadad" döljer sig ibland livslångt lidande med ständiga smärtbesvär. Dagens bilar är mycket tekniskt fulländande och ofta i bra kondition och det är därför sällan man vid olyckor kan peka tekniska fel som olycksorsak.
Eftersom vägarna också ständigt förbättras, så borde olyckstalen sjunka betydligt snabbare, men så är inte fallet. En av orsakerna kan man finna hos förarna och det ökade aggressiva körsättet och höjda hastigheterna. Samarbete i trafiken är dessutom ett honnörsord som tyvärr håller på att försvinna och uttrycket "farten dödar" är idag aktuellare än någonsin.
Ju högre farten är, desto längre blir reaktionssträckan och därmed minskar möjligheten att hinna reda ut en oförutsedd händelse. När man till exempel ser en del motorcyklister dåna fram på gator och vägar i farter långt, långt över det tillåtna kan man lätt konstatera att omdömet brister och attityderna måste förändras. Eller alla de förare som konstant kör 29 km/tim över skyltningens aktuella hastighetsgräns, eftersom gränsen för körkortsindragning brukar vara 30 km/tim.
Det är inte bara myndigheterna som har ett ansvar att fostra morgondagens förare. Det har vi alla, men hur skall bilskolorna kunna lära ungdomar ett gott omdöme i trafiken på tjugo körlektioner om samma ungdomar sedan de var barn sett föräldrarna och andra förebilder ständigt bryta mot hastighetsgränserna? Oavsett hur mycket pengar som satsas på bättre vägar, så är det ändå förarnas omdöme och attityder till bland annat fartgränserna som avgör hur olycksstatistiken utvecklas.