LEDARE
I somras läste jag en bra ledare av Eleonora Johansson i GA. Den handlade om att inte bara politiker, utan även väljarna, har ansvar och skyldigheter. Ansvar att hålla sig uppdaterade och välinformerade i politiska frågor och beslut.
När jag någon gång försökt lyfta samma ämne har jag anklagats för att idiotförklara folk och vara elitistisk och arrogant och Gud vet vad.
Det har på något sätt blivit fult att kräva att folk ska vara pålästa, utbildning ses som något onödigt i en värld där man kan få veta det man vill på någon minut genom att googla. Tyvärr kollar inte alla alltid källorna på de fakta man får fram, särskilt inte om svaret överensstämmer med den egna åsikten. Vill man att regeringen ska vara ondsint kan man således bilda sin sanning på Alliansfrittsverige.nu, eller det motsatta, regeringen är bäst genom Politikfakta.se (M).
Det ställs då och då krav på att invandrare ska kunna klara ett svenskprov innan de beviljas svenskt medborgarskap. Kanske skulle man utveckla detta med ett enkelt kunskapstest i svensk politik för att få rösta? Jag är inte så säker att resultatet i ett sådant prov skulle vara särskilt smickrande.
Att förakta politiker har blivit accepterat så det ses nästan som ett hedersbevis att man inte känner till vad de heter och hur de ser ut.
Dessa funderingar har som sagt tagit mina tankar i anspråk vid ett flertal tillfällen. Och jag har ännu inte kommit på hur man ska kunna lyfta frågan utan att debatten ska stanna i en takhöjd i nivå med hobernas hus i Fylke.
Så när jag fick händerna på en vackert inbunden bok, tryckt 1960, med namnet Medborgarboken var det med stor nyfikenhet jag började bläddra i den 250 sidor tjocka volymen med tre kronor präglade i guld på pärmen. Från 1949 gav Svenska landskommuners förbund ut Medborgarboken till alla som uppnådde myndighetsåldern.
Jag förväntade mig förnumstiga råd och sunkiga värderingar från en svunnen tid för hur man blir en god medborgare men blev väldigt förvånad. Redaktör för boken var Herman Stolpe och de förmedlade orden är både njutbara och tänkvärda. Jag har inte läst hela boken men anslaget är att man som myndig har en ny roll i samhället. Man har ansvar både inför sig själv och samhället.
Att peka på att det finns ett sätt att vara ”rätt” för att vara en god medborgare har självklart sina risker. Frågan är om det ens skulle vara möjligt i dag, det skulle förmodligen tas som en kränkning av många.
Men i Medborgarboken beskrivs tankar om självkänsla, relationer, tolerans med våra olikheter och respekt för människors lika värde – hela FN:s förklaring om mänskliga rättigheter är inbundna på särskilt fint papper i boken – och ett stort utrymme i boken handlar om vikten av att känna till och ta till sig kulturens värden.
Det finns inget facit för att vara en god medborgare, men att vara en påläst och vetgirig människa kan aldrig vara fel.