Var gör vi mest nytta i färjefrågan? Den frågan ställdes på sin spets för min del igår. När Trafikrådet sammanträdde i Visby fick jag i efterhand läsa att ”Hoffstedt prioriterade sina uppdrag i Stockholm”.
Man behöver inte vara någon mästare i psykologi för att förstå att det såg illa ut. Stockholm går före Gotland! I Gotlands viktigaste fråga i mannaminne!
Föga överraskande fick jag ett par kritiska inlägg i kommentarsfälten på tidningarnas gemensamma portal, helagotland.se. Gotlands Tidningars socialdemokratiska ledarsida hakade snabbt på med ytterligare bränsle: ”Hoffstedt verkar helt enkelt ha svårt att hinna med trafikfrågorna”. Fler eftersläntrande kommentarer är troligen att vänta.
Vad var det då jag gjorde i tisdags, istället för att delta i Trafikrådet? Jag deltog i två sammanträden, dels Moderaternas förtroenderåd som jag blev invald i förra året, dels det till numerären betydligt större mötet med den moderata riksdagsgruppen. Jag har närvaroplikt och deltar alltid. Så ock i tisdags, vilket även statsministern gjorde, som alltid.
Jag är inte Gotlands mest speciella eller oundgängliga människa. Däremot har jag som enda gotlänning tillgång till dessa fora just nu och åtminstone fram till valet i september 2014. Inte ens min socialdemokratiska bänkgranne från Gotland har det. Skulle jag då vara frånvarande på dessa möten, där mitt deltagande inte bara är förväntat utan rentav obligatoriskt?
Jag har överlag svårt att se att färjefrågan skulle vinna på att jag missköter mitt riksdagsuppdrag och lämnar walk over i fora där Sveriges viktigaste beslutsfattare finns.
Trafikrådet var sannerligen inte oviktigt det heller, däremot förutsägbart. Att politiken på Gotland skulle enas om samma uppfattning som man haft under hela resans gång var både bra och väntat. Att man dessutom utfäste nya löften om att kontakta ledande politiker i riksdag och regering var också det väntat och bra. Det senare var ju i själva verket vad jag hade möjlighet till redan samma dag, tack vare att jag deltog i förtroenderåd och riksdagsgrupp.
Att ha denna kanal rätt in i regeringen och riksdagens trafikutskott innebär ingalunda att jag får dagliga och positiva besked om Gotlandstrafiken. Alla som jobbar med politik vet att det inte fungerar så. Men att över huvud taget inte vara där vore att försäkra sig om ett obefintligt inflytande.
Statsministern lyckas jag endast tala med ibland i denna fråga, men ibland är bättre än aldrig. Jag har respekt för att han har fler frågor att grunna över. Enklare är det givetvis med kollegerna i trafikutskottet liksom med infrastrukturministern och hennes stab, och det var både glädjande och angeläget att ministerns statssekreterare på min inbjudan kom till Gotland i förrgår.
Alldeles för mycket i den här frågan handlar om det politiska (räv-)spelet. Ett alternativ är att vi koncentrerar oss på att göra vårt jobb. Det jobbet är inte identiskt för mig och regionstyrelsens ordförande, eller ens för mig och min s-kollega på Gotlandsbänken i riksdagen.
Om man för övrigt anser att riksdagsledamöternas deltagande hemma är viktigt, i Trafikrådet eller i något annat forum, är det sannerligen inte svårt att bestämma ett datum tillsammans, istället för att kalla till ett möte som sammanfaller med en sessionsdag i riksdagen.
Det är ännu alldeles för tidigt att känna förtröstan. Däremot vet jag att inte bara politiken på Gotland utan alla på vår ö verkar för en fortsatt god färjetrafik.
Om vi hjälps åt att stötta varandra över de gränser som traditionellt skiljer oss åt blir vår gemensamma röst stark. Kanske inte så stark att den kan försätta berg, men det behöver vi ju inte. Det enda vi behöver är goda vattenförbindelser.