I går var det en toppnyhet att förslaget till idéprogram för Centerpartiet måste göras om.
Enligt vad jag förstått är det själva meningen med den remissrunda som nu pågår och den demokratiska behandlingen som ska göras på extrastämman i mars.
Likaså blev det rubriker av att flera distrikt lämnat egna förslag. Det kan bli rubriker under många dagar eftersom alla distrikt lämnar egna yttranden på förslaget.
Medierapporteringen kring hela denna process är minst sagt fascinerande.
Aftonbladets politiska kommentator Lena Mellin skrev i går: ”Om Annie Lööfs förslag röstas ner på Centerstämman om två månader är det en professionell katastrof för henne. Men vinner hennes version kan hon gå stärkt ur striden”.
I meningen efter förklarar Lena Mellin samtidigt det som är helt sant, att Annie Lööf inte har haft något med framtagandet av förslaget att göra. Ännu. Partistyrelsen väntar nu på remissbehandlingen som pågår runt i hela landet och ska sedan sammanställa ett huvudförslag till stämman.
Ändå försöker Lena Mellin ge sken av att det är Annie Lööfs förslag som nu diskuteras.
Det verkar vara oerhört provocerande att det finns ett förslag som inte är sprunget ur ett partis ledning utan kommer underifrån.
Alla tre ordförande i partiet har nu tvingats att kommentera förslaget, både allmänt och med detaljerade synpunkter på skrivningar som de menar ska strykas. Detta tycker ingen är något konstigt, trots att partiledningen genom detta förekommer den demokratiska hanteringen av programmet.
Det är tydligt att Centerpartiets interna arbetssätt är lite för öppet och yvigt, både för den egna organisationen och för medierna.
Jag håller inte med om alla delar i förslaget till idéprogram.
Däremot tycker jag att sättet att forma programmet är lysande. Att utmana de politiska klyschorna man kan hitta i alla partiers idéprogram och formulera dem till en konkret vision om det samhälle man vill bygga. Sen börjar ju arbetet med att se vad som är möjligt och hur långt man kan nå på kort och lång sikt.
Däremot är det trist om partiets trogna skaror ute i landet upplever att de inte längre känner igen sig i sitt parti. Även om de alla haft samma möjligheter att påverka idéprogrammet. Inte minst har de nu alla möjligheter att se till att det blir mer i den riktning de själva önskar.
Just nu går medierna hårt åt Centerpartiet i allmänhet och Annie Lööf i synnerhet.
Beskrivningarna av ett nyliberalt och egoistiskt parti går tvärs emot Centerpartiets traditionella ideologi som fortfarande präglas av en stark tilltro på det gemensamma, men med en stark frihetstanke för individen.
Vilken bild som sätter sig i väljarnas sinne är avgörande för den fortsatta utvecklingen.