Kristdemokraterna vill införa "stämpelklocka" på förskolan. Syftet är att det ska löna sig att ha sitt barn där så lite som möjligt.
Lever man i verkligheten så inser man att det kommer att lägga ännu en stressfaktor till tävlingen "hämta tidigast vinner".
En stress som uppmärksammades i våras när Kommunals undersökning visade att det anses lite skämmigt att hämta sina barn sist av alla.
Undersökningen visade också att var tredje tillfrågad inte kan jobba heltid med de öppettider förskolorna har.
Bland verklighetens folk handlar problemen för barnomsorg snarare om det. Att man inte kan ta kvällsjobb för att det inte finns barnomsorg på obekväm arbetstid.
Eller ursäkta, inte man, MAMman.
Kristdemokraterna vill också förändra i maxtaxan och här kan det finnas en poäng. Betalningsviljan för denna fantastiska service är nog större än det man i dag betalar.
Poängen för KD är tydlig, barnen ska vara mindre på förskolan och mer hemma. Problemet är att det inte blir man som är hemma utan MAMman.
Och var är alla faktabaserade underlag som visar att barn mår dåligt av att vistas på förskolan? Ska man laga något så måste det väl vara trasigt?
Det är uppenbart och helt förståeligt att det finns de som hellre vill vara hemma med sina barn än att arbeta. Frågan är var samhällets ansvar tar vid när man tar ett sådant beslut. Hela vårt samhällssystem bygger på att man ska arbeta för sin egen försörjning. Såvida man inte är sjuk eller att det inte finns jobb så det räcker åt alla.
Ett fullt utbyggt vårdnadsbidrag som skulle göra det praktiskt möjligt för alla att ha det som ett alternativ skulle kosta enorma belopp. Att ha valet mellan att arbeta eller vara hemma och ändå få full ersättning bidrar knappast till arbetslinjen.
Men så länge en familj ska spara pengar genom att hämta tidigt på förskolan eller utnyttja dagens vårdnadsbidrag förstärker det bara gamla strukturer och gör det dessutom svårare för invandrade kvinnor att komma ut på arbetsmarknaden.
Och så vill de flesta av oss inte ha det här i verkligheten.