Att lyssna när ingen talar

Foto: ANDERS WIKLUND / TT

Politik2014-09-18 06:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.

LEDARE

Sedan i söndags har många sagt att vi måste lyssna på SD:s väljare för att förstå dem och varför de röstar på SD. Som om de vore förtappade själar som tvingats in en elak sekt av ren desperation.

Ursäkta mig men har inte ungefär 50 procent av all politisk debatt sedan 2010 handlat om just SD och hur så många kan anse att partiet ska styra vårt land?

Det har lyssnats, frågats och lyssnats igen men det enda som hörts har varit ”massinvandring” och ”men det får man ju inte prata om i det här landet”.

Ursäkta, igen, men hur mycket kan det pratas om något det inte får pratas om?

Personligen har jag under de senaste åren försökt förstå SD, inte minst genom att diskutera på helagotland.se. Men argumenten från SD-anhängarna där handlar enbart om att jag är labil, allmänt korkad och besatt av SD. Det är inte lätt att lyssna på dem som inte vill prata, trots att de skyddas av anonymitet.

Ett debattinlägg från en lastbilschaufför i en kvällstidning ger oss till slut en liten hint. Han oroas över alla de utländska chaufförer som kommer hit och kör dygnet runt med slitna däck och knappt någon lön.

Där har vi ett konkret dilemma som väldigt många kan förstå. Ett problem som tydligen inte kan lösas genom att åkerierna tillämpar humanitet och sunt jäkla förnuft. Men vad är då lösningen från ”det enda partiet som lyssnar”?

Jo, att invandringen ska stoppas. Är det detsamma som ”att lyssna”?

Och missförstå mig rätt, jag förstår mycket väl att människor kan vara så utsatta att hämndbegäret mot samhället blir starkt. Sägs det sedan om och om igen i debatten att en röst på SD är ett sätt att protestera så.... ja, då gör man kanske det?

Men jag tror att väldigt många faktiskt köper SD:s världsbild: att alla delar i samhällets etablissemang håller varandra om ryggen. Att makten och medierna går arm i arm och ser till att Sanningen inte kommer fram.

Tonläget mellan de politiska partierna bidrar också när man utmålar varandra som att medvetet vilja förstöra Sverige.

Om till och med partiledarna påstår detta så måste det ju ligga något i det.

Men när inget av partierna verkar vilja göra något åt grundproblemet utan bara se till att själva hamna vid grytorna, ja då är det klart att det känns uppiggande när någon kommer och ställer sig vid sidan av och lovar förändring. På riktigt.

Att SD:s universallösning vare sig löser problem eller stärker Sverige är oväsentligt. De lovar att i grunden förändra något som alla på ett eller annat sätt säger är trasigt.

Man kan lyssna tills öronen blöder på dem som är övertygade om att bara vi stryper invandringen kommer allt att lösas.

Det som hjälper är dialog, att lägga fram fakta och självklart inte låtsas som att allt är enkelt och problemfritt med de stora flyktingströmmarna i vår värld. Men att påstå att SD är de enda som diskuterar invandring är helt enkelt inte sant. De diskuterar det kanske minst av alla, deras ideologi grundas på att människor av olika nationalitet, hudfärg och kulturell bakgrund inte ska beblandas. Det är lätt att glömma när man hör dem prata.