För ett par veckor sedan skrev jag en kort artikel om Region Gotlands reklamfilm som ska bidra att fixa personalrekryteringen till vården. Du kan se den via denna länk, om du vågar:
http://goo.gl/QDupmX
Jag var då lite förvånad över att man presenterade lasarettet som ”en sjungande, dansande, fikande idyll med romans och havsutsikt”. Och nog framstod filmens budskap – ”Vi vill ha dig!” – bakom all glättighet lite som ett förtäckt rop på hjälp.
Jag konstaterade då att reklamfilmen inte behöver vara så dum. Reklam är ju som den är. Men det krävs ju mer för att rekrytera personal, som läser på om sin eventuella nya arbetsgivare:
”Men det gäller ju också att vara en arbetsgivare med gott rykte, när de som kanske kan tänka sig en flytt till ön börjar höra sig för.”
Vatten på min kvarn fick jag ju tyvärr i gårdagens GA, av artikeln med rubriken: ”Lasarettet får uselt betyg av de anställda”. Artikeln var föranledd av en undersökning där 955 anställda inom hälso- och sjukvården svarat på hur de ser på sin anställning. Bara 23 procent av de svarande som arbetar på lasarettet anser sig kunna rekommendera Region Gotland som arbetsgivare.
Det där är ju ingen hypotetisk fråga. Det är klart att de andra 77 procenten faktiskt ofta får frågan om hur det är att jobba på lasarettet med Regionen som arbetsgivare. Även om de fortfarande känner någon form av lojalitet med sin arbetsgivare – och även om de inser att det kan vara viktigt även för deras egen arbetssituation att Regionen kan nyrekrytera personal till lasarettet – så känner de väl också att de borde vara ärliga mot de bekanta som hör sig för.
Det har sagts mycket om den ansträngda situationen vid lasarettet under sommaren. Det är klart att den kan ha påverkat resultatet. Men om det är ärlighet vi ska praktisera så borde det väl inte räcka med en dålig sommar för att förstöra en god relation mellan arbetsgivare och anställd. Sommaren 2014 fick bägaren – en bitter kalk – att rinna över. Men relationen mellan arbetsgivare och personal var redan ett problem.
På kort sikt måste det viktigaste vara det som prioriteras högst. Patientens väl och ve. Men på längre sikt är ju goda arbetsförhållanden och en fungerande personalförsörjning villkor för att man ska klara av det viktigaste uppdraget. Då måste man göra något åt en ohälsosam organisation. Och jag är inte övertygad om att Regionens sjungande och dansande reklamfilm funkar så bra internt.