Är det något med vattnet på ön som gör folk mer snarstuckna? Jag tycker att det är ofta som den regionala samhällsdebatten urartar i att den ena eller den andra inte bara har fel – de har inte ens rätt till sina åsikter. Det är för all del också vanligt med det omvända förhållandet – att den som får ta emot invändningar beskriver sig själv som tystad, även om kritiken alls inte har haft den innebörden.
Ta till exempel gårdagens uppmärksammade veckobrev från landshövdingen Cecilia Schelin Seidegård. Där försvarade och förklarade hon (rätt framgångsrikt) länsstyrelsens agerande i samband med Pigge Werkelins så kallade "kärleksnäste". I samma veva passade hon på att läsa lusen av några näringslivsföreträdare för vad de skrivit på Facebook om ämnet. Pigge, Svenskt Näringslivs Anders Thomasson och Tillväxt Gotlands Esso Eriksson fick sig alla en släng av sleven. Läs mer på nyhetsplats i dagens GA.
Medan landshövdingen är förtörnad av kritik som hon upplever som orättvis så verkar Esso Eriksson lika förtörnad över att hon gått i svaromål och tolkar landshövdingens motreaktion som att myndighetskritik inte är tillåten.
Men landshövdingen borde begripa Esso Erikssons reaktion. Hon har själv reagerat på samma sätt. Jag minns hösten 2011, när jag i ledare hade kritiserat landshövdingens ställningstaganden i några sakfrågor – bland annat vad det gällde höghuset på Snäck. Detta fick henne att bryta ut i sitt veckobrev, där hon skrev:
"Är det bara för att jag inte tycker som Mats Linder som jag ska beläggas med munkavle?"
Men inte hade jag bett henne hålla tyst eller förvägrat henne rätten till en åsikt. Jag hade bara varit oförskämd nog att tycka att hon hade fel.
Bisarrt nog hade landshövdingen avslutat sitt veckobrev med: ”Till sist, så är debatt och tänjande på argument grundbulten i vår svenska demokrati. Låt oss värna om den.”
Varför jag såg mig tvungen att konstatera att det är lite svårt att debattera med en makthavare som tolkar varje invändning som ett övergrepp.
Oavsett om man anser dem befogade eller ej – Anders Thomassons och Esso Erikssons kommentarer på Facebook var ju ändå skäligen harmlösa jämfört med veckans verkliga övertramp i debatten mellan företagare och myndigheterna. Jag syftar på måndagens GT där Joachim Kuylenstierna uttryckte sin besvikelse över hur hans planer på en läskfabrik i Ar behandlats. Om regionstyrelsens ordförande Åke Svensson sade han:
– Det här gör han bara för att jävlas. Han är en pajas, och vill han inte skapa tillväxt på Gotland så är det ju tråkigt.
Det är naturligtvis inte bra för debattklimatet när enskilda deltagare av ilska eller allmänt dåligt omdöme går för långt. Och det är naturligtvis obehagligt för den som är utsatt. Men uttalanden av den här typen slår ju ändå mest tillbaka mot upphovsmannen. Det är faktiskt ett större problem för samhällsdebatten på Gotland att sakliga invändningar så ofta tas personligt. Det gäller både näringslivsföreträdare och myndighetspersoner.