LEDARE
”Smaka på den du Ringholm” var rubriken i en av kvällstidningarna när Bosse Ringholm (S) fick en tårta i ansiktet vid ett framträdande år 2001. Den rubriken sattes i en tid när en tårta i ansiktet ledde tankarna till fars och clowner på cirkus.
Två år senare mördades dåvarande utrikesminister Anna Lindh (S) på NK och vi levde plötsligt i en helt annan verklighet. Lägg därtill de återkommande hot, trakasserier och ren misshandel som många offentliga personer får leva med så för en tårta i ansiktet i dag tankarna åt helt andra håll. Det kunde lika gärna varit en kniv. Plus att hela händelsen förklaras som politisk, istället för att bemöta varandra med ord så kastar vi saker och visar att ingen ska vara säker. Jag vet var du bor.
Det fina hatet har tagit plats i det politiska vardagsrummet och beskrivs fortfarande som en kamp mot rasism och fascism men är i verkligheten numera en kamp även mot borgerliga partier och sympatisörer.
Eller för den delen tre helt vanliga gotlänningar som ordnar en fredlig manifestation för mänskliga rättigheter.
Och det är en sak att läsa om det fina hatet från vänster. Man kan förklara det lite med att ja, ja, det finns ju även politiska intressen som vill framställa vänstern som hatisk och våldsam.
En helt annan sak är det att drabbas själv, totalt oförberedd, i en situation som borde vara helt och hållet fri från hat och våld.
Manifestationen för mångfald och medmänsklighet i Östergravar i början av sommaren blev måltavla för delar av den autonoma vänstern som attackerade oss initiativtagare på Facebook, vi blev kallade medlöpare och ifrågasatta på alla tänkbara och otänkbara sätt.
Min koppling till Centerpartiet gjorde mig till fascist, vårt engagemang för att visa att Gotland står för öppenhet och mångfald jämfördes med att kratta manegen för nazisterna, alla pacifister borde dö ut, vårt fredliga inriktning utan konfrontation var detsamma som att stå bredvid och titta på när Förintelsen ägde rum.
Det är svårt att beskriva den massiva attacken av hat som flödade och det var en helt overklig upplevelse, särskilt som vi tagit kontakt med dem som ordnade andra aktiviteter för att se om vi kunde samarbeta.
Det var efter detta personliga möte med ”Gotlands nätverk mot rasism” som attacken på vårt FB-event kom.
Ung Vänster och SUF (Syndikalisternas Ungdomsförbund) var de organisationer som var synligt kopplade till nätverket, alla som gjorde inlägg var dock med mer eller mindre anonyma alias, på deras profiler syntes maskerade människor, svarta flaggor och ”Free Joel”-loggor.
Vi fick värja oss så gott vi kunde, stänga FB-sidan nattetid, samarbeta med polisen för tänkbara hotbilder när väl manifestationen ägde rum, hotbilder som nu kom från både vänster och höger...
Att vi stod ut beror självklart på att vågen av kärlek och stöd var så oerhört mycket större.
Och det fantastiska engagemanget i hela det gotländska samhället och alla partier, från höger till vänster, uppvägde med råge hatarnas försök att knäcka oss.
Men min bild av det fina hatet från vänster är för alltid en annan.