Åter ny färjestrid
Ministern Åsa Torstensson (c) kan påverka färjetrafiken.
Foto: Bertil Ericson / SCANPIX
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Rikstrafiken glömmer att färjetrafiken är vår landsväg. Den är en del i den nationella infrastrukturen, lika viktig för Gotland som alla motorvägar är för alla orter på fastlandet.
Rikstrafiken gör sannolikt bara vad de har i uppdrag av regeringen att göra. Det är på uppdrag av i detta fall näringsdepartementet med infrastrukturminister Åsa Torstensson (c) och näringsminister Maud Olofsson (c), som Rikstrafiken föreslår långsammare färjor, färre turer och eventuellt bara en hamn på fastlandet. Inga beslut är fattade, så än kan regeringen signalera om att rapporten inte kan ligga till grund för den framtida Gotlandstrafiken.
När nu centerpartiet både i regeringen och på Gotland äger frågan, gäller det att Eva Nypelius (c) agerar kraftfullt mot sina partikamrater i regeringen. Gotlandstrafiken är inte bara en transportfråga. Den har också avgörande betydelse för Gotlands möjligheter till utveckling och tillväxt. Besöksnäringen, industrin och all annan verksamhet liksom det sociala livet på ön är helt beroende av att färjetrafiken fungerar minst så bra som nu.
Rikstrafiken ser mest på miljöaspekterna och att minska statens utgifter för Gotlandstrafiken. Miljöfaktorn måste påverka Gotlandstrafiken och det går inför nästa upphandlingsperiod tydligen inte att hoppas på gasdrivna färjor, som släpper ut mindre koldioxid än dagens. Fartminskning måste till. Men fartminskning behöver inte betyda återgång till gamla tiders sex-timmars resor. Bara 15-30 minuter längre resa ger stora minskningar av koldioxidsutsläppen.
Bara en hamn på fastlandet vore helt fel. Men kanske det går att byta den södra hamnen från Oskarshamn till Västervik. En resa till Västervik på cirka tre timmar skulle kunna ske med en fart som minskar koldioxidutsläppen med 20 procent. Kanske det kan vara ett första bidrag för att lindra klimathotet.
Värst med dessa återkommande hot mot en bra Gotlandstrafik är den osäkerhet det skapar för alla på Gotland. Med hänsyn till miljö och klimat måste det gå att utforma en bra färjetrafik, som gynnar Gotlands tillväxt, utveckling och befolkningsökning. Detta är statens finansiella ansvar och får inte läggas över på Region Gotland. Däremot vore det bra med ökat gotländskt inflytande på färjetrafikens utformning. Nu behövs åter en hård politisk kamp för vår rättighet till en bra landsväg till sjöss.