Åt skogen med äganderätten?
Skogsväg i dimma.Foto: Hasse Holmberg/SCANPIX
Foto: Hasse Holmberg
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
De skriver om hur länsstyrelsen söker samförståndslösningar med skogsägarna. Om frivilliga naturvårdsavtal och om hur det oftast går att komma överens.
Men talar man med länsstyrelsens motpart, skogsägare som berörs av olika typer av skydd, så kan man få en helt annan bild av hur det kan gå till i praktiken.
En sådan bild fick jag i går, i ett samtal med Ove Olofsson, som äger skog i Hejnum, belägen längs vägen mellan Visby och Slite.
Ove Olofsson har fem hektar produktiv skogsmark med 2 000 skogskubik på, som klassats som nyckelbiotop sedan början på 2000-talet. Ett par år senare blev ytterligare 50 hektar av hans skog Natura 2000-område.
Hur gick det till? Var det något som skedde i samförstånd?
Han hade inget inflytande över denna process. Ingen frågade efter hans åsikt.
Ove Olofsson får inte avverka inom de skyddade områdena. Men inte nog med det. När han ansökte om att avverka intill Natura 2000-området så fick han avslag på det också. En avverkning skulle kunna påverka de värden som ska skyddas inom Natura 2000-området.
Får Ove Olofsson någon ersättning? Nej, inte än i alla fall. Varken för biotopskyddet eller för Natura 2000-området. Och inte för skogen intill Natura 2000-området som han inte heller får bruka.
På hemsidan skriver länsstyrelsen om vanliga frågor och svar om naturskydd. Där står:
"Kan man få ersättning för att en skog är med i Natura 2000?
Ja, om pågående markanvändning kommer att avsevärt försvåras så har man som markägare rätt till ersättning enligt Miljöbalkens 31 kap. 4 §.
Jag har nyckelbiotoper som är med i ett Natura 2000-område, men vad händer sedan?
Om områdets naturvärden är sådana att pågående markanvändning avsevärt försvåras för att de ska bevaras, så har du rätt till ersättning enligt miljöbalkens 31 kap. 4 §."
Ove Olofsson har bett om en uppgörelse och ett avtal med länsstyrelsen. Senast i vintras. Första gången för över fem år sedan. Men det händer ingenting. Jag frågar:
- Vad säger tjänstemännen när du ber om ett avtal.
- De svarar inte.
Han äger fortfarande sin mark. Men det verkar inte ha någon betydelse längre. För ett par år sedan började det röjas på hans mark, längs med Slitevägen. Det skulle byggas tun på gränsen till den skyddade skogen. Ingen kontaktade markägaren. En och en halv månad senare ringde Ove Olofsson själv länsstyrelsen för att fråga om röjningen och tunet på hans mark. Han fick veta att det inte angick honom.
Visst ska vi skydda skog med stora naturvärden. Men förtjänar inte människor också ett skydd? Även om de råkar vara markägare?