Eva Bofride skriver att hon inte riktigt förstår vad jag menar då jag kommenterar hennes ledare om missnöjesyttringar i politiken.
Jag tror mycket väl att hon förstår. Inför senaste riksdagsval var debatten om invandring, asyl, kulturskillnader obefintlig. Tidigt inför valrörelsen skrev jag till samtliga riksdagspartier och ställde ett antal frågor om vilken politik man tänkte sig i de frågorna. Jag fick i princip inte några svar.
Från Centern fick jag det vanliga svamlet om det fantastiska med privata och små företag vilket inte frågan gällde. Och nu några år senare konstaterar borgerlighetens egen tankesmedja att det knappast uppstår några nyttiga företag genom dagens invandring.
Jag trodde heller inte att detta var meningen med asyl. Asyl är väl tänkt för att ge en förföljd människa en fristad och inte som en arbetsmarknadspolitisk åtgärd?
Närmare valrörelsen då det stod klart att Sverigedemokraterna förmodligen skulle ta plats i riksdagen så vägrar samtliga partier att diskutera med SD. De etablerade partierna ingår allianser för att frysa ut - som det då såg ut - bortåt 10 procent av medborgarna från den politiska diskussionen.
Detta får man nu "äta upp" i form av ökat politiskt missnöje. Hade man tagit debatten och människors funderingar på allvar, hade man haft filosofier om hur man bygger ett tryggare samhälle hade förmodligen SD inte blivit ett riksdagsparti denna gång.
För övrigt är debattklimatet mycket underligt. Om man är känd så får man framföra vilka synpunkter som helst på religiösa och kulturella företeelser.
Men som vanlig medborgare är det inte tillåtet att citera vad andra skrivit och för allt i världen, man får inte citera flera och fråga hur något kan komma sig. Själv kopplade jag samman att en afghansk flykting inte tyckte att svenska soldater i Afghanistan offrade sig tillräckligt helhjärtat, med hur man uppträdde mot kvinnor i ett annat muslimskt land. Allt kunde läsas fritt men när jag kopplade samman kulturer så blev jag plötsligt rasist.
Huruvida jag har speciella sympatier för SD och dess politik tror jag att Bofride har svårt att avgöra. Min grundfilosofi är socialistisk, men jag är nöjd med att SD förhindrade att Miljöpartiet kom in i en regering samt att den borgerliga alliansen inte har egen majoritet.
För övrigt är Centerpartiets traditioner i fråga om främlingskap ganska grumliga, i Bondeförbundets partiprogram kunde man läsa "den rena nordiska rasen måste bevaras".