Jonas Sjöstedts besök på Gotland i går föregicks av intervjuer i Svenska Dagbladet och SVT där han försökte klargöra Vänsterpartiets syn på regeringsfrågan. Det lyckades han kanske hyggligt med. Men han var definitivt framgångsrik i att klargöra de problem som de rödgröna står inför. Problem som ser ut att bli akuta om de får egen majoritet. Och olösliga om de inte får det.
För SvD förklarade Sjöstedt att Vänsterpartiet bara kommer att rösta ja till en regering som partiet självt ingår i. Och då ska vinster i välfärden ska bort.
Men om Vänsterpartiet ställs utanför regeringen?
– Vi kommer aldrig att rösta för ett budgetförslag som inte är förhandlat med oss. Det kan man glömma.
Än tydligare var Sjöstedt senare i SVT-intervjun:
– Vi stödjer inte ett budgetförslag som bara är från andra partier, utan då måste de kompromissa med oss och komma överens om en gemensam budget. Och då är det inte en S och MP-budget, utan en S, MP och V-budget.
– Ett gemensamt förslag är enda alternativet.
Ska man ta honom på allvar? Kan Vänsterpartiet bidra till att fälla en rödgrön minoritetsregering?
Tja, det är ju enda sättet för Vänsterpartiet att få något inflytande i så fall. De rödgröna partierna får stirra varandra djupt i ögonen för att få reda på vem som blinkar först och fegar ur.
Vilket finfint samarbetsklimat! Vilket sätt att styra Sverige!
Widar Andersson är politisk chefredaktör för oberoende socialdemokratiska Folkbladet i Östergötland. Han skrev häromdagen om Socialdemokraternas utsikter i valet:
”Tre faror hotar Stefan Löfven. Fredrik Reinfeldt är den ena. Jonas Sjöstedt är den andra. Den tredje faran är att alla tror att det redan är klart att Löfven blir statsminister.”
Den första och den tredje faran är lätta att förstå. Men på vilket sätt ser Widar Andersson Vänsterpartiet som ett av tre stora hot mot Löfven?
”Jag förstår fuller väl att såsom riksdagen kan tänkas att se ut efter valet så behövs V som någorlunda pålitligt underlag i riksdagen om Löfven eventuellt ska kunna regera. Men tanken på ett stort inflytande för V i den ekonomiska politiken är frånstötande för breda medborgargrupper; mig själv inräknad. När det gäller Miljöpartiets möjligheter att stoppa Förbifart Stockholm eller upprustningen av försvaret har Löfven varit föredömligt tydlig. Något liknade behövs nu när det gäller vänsterns helt orealistiska agitation för gigantiska företagsförbud.”
Stefan Löfven ska alltså visa Vänsterpartiet var skåpet ska stå. Men hur ska han kunna göra det när han inte ens vågar berätta var han själv vill ha skåpet? Hur ska han kunna diktera agendan för en regering, när han bara kan hoppas på drygt 30 procent av rösterna?