Ibland är det glädjande att se hur mycket som kan åstadkommas med ideellt arbete, som till exempel den gångna helgens stora orienteringstävling "Helg utan älg" i Ardreskogarna. Fyndigt namn, med tanke på att den pågående älgjakten på fastlandet sätter stopp för de flesta orienteringar där. Av de nära 800 tävlande var de flesta hitresta från fastlandet och många medföljande familjer. Det blir över 1 000 besökande en helg i oktober och det utan att det kostar skattebetalarna en krona i "projektstöd".
Imponerande att se hur arrangörerna med hjälp av välvilliga markägare på kort tid anordnar parkeringar, duschar, servering och tävlingscenter med resultatlistor på storbildsskärmar ute i terrängen. Naturen är arena med folklig och festlig stämning. Och dagen efter är allt borta och terrängen återställd.
Ofta tror vi att det krävs kostsamma arrangemang för att locka besökande till Gotland. Tänkte på det när jag förra veckan i GT läste "Lördagsintervjun" med gotlänningen Jan Wigsten som driver turistföretag i Mongoliet. Han anser bland annat att det "för Gotland handlar om att satsa på det unika. Och se till att det unika bevaras just så och inte exploateras för hårt. Han nämner Gotlands i stort sett orörda stränder som ett gott exempel. Och raukfälten. Områden fria från kiosker och restauranger. Det är sånt som kommer att vara värt någonting i framtiden".
Kloka ord från en erfaren reseproducent. Därför är det beklagligt att det lämnas generösa dispenser för bebyggelse inom strandskyddet. Har själv på nära håll sett en gammal förfallen liten stuga inom strandskyddat område förvandlas till modern villa med flygelbyggnad och nyanlagd avloppsanläggning. Och har man börjat nagga på strandskyddet, så är risken stor att fler märkliga dispenser beviljas.
Under sommarens resa på Inlandsbanan funderade jag också kring det här med olika arrangemangs dragningskraft. Vad är det som gör att amerikaner och japaner som sett det mesta i världen väljer att skaka fram två dagar i en rälsbuss? Jo, den enkla, exotiska och orörda naturen.
Som stoppet vid Björnidet i Orsa Finnmark. Rälsbussen stannar mitt i ödemarken, passagerarna kliver av på en liten träplattform och vandrar med guiden i täten en bit in i skogen. Där finne ett sedan tjugo år övergivet björnide, som påminner om ett större vanligt rävgryt. Men med guidens berättelse blir detta en spännande attraktion och japanerna var helt exalterade och poserade i öppningen för fotodokumentation. Något att visa hemma i Tokyo, svensk vildmark med björnens boning.
En mycket enkel sevärdhet som med rätt marknadsföring och historia blir en minnesvärd upplevelse.
Till sist ett citat hämtat från Land Lantbruk som känns aktuellt i debatten om offentliga förvaltningens chefskap:
"Svenskar får lära sig att man alltid ska vara snäll och komma överens, och visst, men det kan bli problem om du är chef för man kan och ska inte komma överens med alla."
Den som säger detta är vd:n på Råbelöfs Godsförvaltning AB i Skåne, Erik Baekstedt Jörgensen.