LEDARE
Stärkta av det exceptionella bokslutet på 177 miljoner plus för 2013 väntade jag mig offensiva diskussioner med ett nytt rödgrönt självförtroende vid gårdagens regionfullmäktige. Det har ju varit minst sagt dåligt på den fronten hittills.
Istället blev det en föreställning i arrogans av framför allt två ledamöter i den rödgröna ledningen: Åke Svensson och Bo Björkman. Två annars kloka och trevliga personer som när de äntrar talarstolen i fullmäktige ofta drabbas av en obegriplig dryghet. Man får anta att de inte begriper att denna attityd inte bara riktar sig mot deras politiska motståndare utan även mot oss andra som lyssnar. När helt relevanta, sakliga frågor från oppositionen besvaras med raljerande arrogans byggs en bild av att ”det här har ingen med att göra, nu är det vi som bestämmer och så är det med den saken”.
Den rödgröna majoriteten försökte inte ens låtsas att de följt regionfullmäktiges beslut om återremiss av den fördjupade översiktsplanen för Fårö. ”Trodde ni verkligen att vi skulle ändra oss?” var budskapet.
Nej, men de flesta trodde nog att regionfullmäktiges beslut skulle respekteras och genomföras. Det som efterlystes var ett bättre underlag med vilka konkreta och formella hinder som finns för ett Lis-område.
Mer än att man inte vill.
Inte ens nu efter två månader hade man bemödat sig att formulera sina argument eller redovisa en annan syn på saken än: det går inte.
Det finns många paralleller med hur majoriteten hanterade Pjäsen-frågan. Man talar gärna om hypotetiska risker rent allmänt hellre än de faktiska omständigheterna kring det ärende man har att hantera. Vad gäller Pjäsen såg man en risk genom att privata aktörer kan vara oseriösa och bara ute efter våra skattepengar.
Vad gäller möjligheten att göra Lis-område vid Sudersand talar man om vikten av att bevara våra unika stränder rent allmänt från exploatering. Inte om försiktig utveckling av ett redan ianspråktaget område.
Det är som man pratar om helt olika saker.
Det finns ett politiskt beslut taget i enighet att campingområden är lämpliga för Lis-områden, alltså ett klart avgränsat område där man kan tillåta viss exploatering som annars inte är tillåten inom strandskydd. Detta för att stödja utveckling i landsbygd. Men om inte vår största mest besökta camping kommer ifråga kan ingen camping bli Lis-område.
Kerstin Kalström (C) ägde debatten om Fårö och möjligheten till utveckling där, hennes engagemang och sakkunskap prisades av bland andra Bo Björkman som i nästa andetag omyndigförklarade Fåröborna med att påstå att de skulle bygga sönder hela stranden om de bara fick minsta möjlighet.
De rödgröna får självklart tycka vad de vill. Men att inte ens vara intresserade av att undersöka möjligheten för en viktig utvecklingsmöjlighet på Fårö, det är precis som det beskrevs i debatten i går: nonchalant.