Årets sista talare tar täten 2010
Inger förtroende. Och förtroende är finanskrisens hårdvaluta. Foto: Leif R Jansson/SCANPIX
Foto: Leif R Jansson / SCANPIX
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Inte förrän i slutklämmen blev han riktigt partipolitisk. Publiken applåderade entusiastiskt när statsministern fick sina blommor. Kanske sparade han det publikfriande grova artilleriet till nästa tal i Almedalen, i valrörelsen 2010.
Årets tal var präglat av Sveriges nya status som ordförandeland i EU.
Försöker vi inte puffa upp vårt nationella ego lite väl mycket med ordföranderollen? Det är ju inte som om ordförandelandet faktiskt bestämmer i EU. Vi har ingen kontroll över agendan, regeringen kan möjligen välja att prioritera somliga frågor medan andra får vänta. Ordföranderollen är att vara EU:s effektiva tjänare som får saker överenskomna och beslutade. Det är en viktig uppgift, men det gör oss inte till chefer över hundratals miljoner européer.
Fredrik Reinfeldt kritiserade det lättsinne inför svåra beslut som många visat i Almedalen. De tycks tro att det finns en oändlig mängd offentliga resurser för att adressera varje problem med statens och samhällets hela styrka.
På så sätt framstod statsministerns tal i bjärt kontrast mot Mona Sahlins lättköpta överbudspolitik.
Hittills har finanskrisen och lågkonjunkturen varit till nackdel för Sahlin och hennes samarbetspartners. Ju värre krisen har blivit, ju värre hotet från arbetslöshet tycks vara, desto viktigare blir det för en statsministerkandidat att ha folkets förtroende. Och i förtroendemätningar leder Reinfeldt skyhögt över Sahlin.
Mycket talar för att arbetslösheten kommer att vara än högre vid samma tidpunkt nästa år. Är det något som talar för att väljarna kommer att ha ändrat sin bedömning till dess? Kommer Mona Sahlin plötsligt att framstå som mer förtroendeingivande? Knappast. Kommer den ekonomiska politiken att betraktas som en mindre viktig fråga än i dag? Nej. Kommer väljarna plötsligt att tro att det trots allt är den borgerliga regeringen som bär skulden till en internationell lågkonjunktur? Skulle inte tro det.
I höstas såg det ut som om Fredrik Reinfeldt bara skulle få en mandatperiod på sig som statsminister. I dag verkar det sannolikt att Allians för Sverige vinner valet även 2010.
Och till slut: punkten jag sätter efter den här meningen är den sista på fyra veckor.