Anna Ardin menar i sin ledare från den 9 augusti att min vilja att minska regionfullmäktiges numerär bottnar i en strävan att "minska demokratins omfattning och minska politikens möjligheter". Kanske inte världens mest nyanserade analys.
Varför är det så vanligt bland socialdemokratiska debattörer att de förklarar sina meningsmotståndares ageranden med onda avsikter? Vi som inte alltid tycker som socialdemokrater har inte bara fel. Vi är onda också - för på något annat sätt går det ju inte att beskriva den som motarbetar demokratins omfattning. Är detta betraktelsesätt en följd av att vissa socialdemokrater tycks anse att de har monopol på godhet?
Gotlandsmoderaterna har tillsammans med folkpartiet föreslagit att regionfullmäktige minskar från 71 ledamöter till 61. Vi tror att det finns en slant för medborgarna att spara där. Därtill är vi övertygade om att en minskning skulle vitalisera den gotländska demokratin.
Vad tjänar det demokratin med fullmäktigeledamöter som inte en enda gång under en hel mandatperiod ställer sig i talarstolen och kommer med ett enda förslag eller åtminstone någon gång säger någonting? Såväl Annas parti Socialdemokraterna som mitt eget hade sådana ledamöter under förra mandatperioden.
Kan då ändå inte dessa politiker bidra till demokratin? Jo alldeles säkert, men inte i fullmäktige. Ty fullmäktiges arbetsform bygger på att man går fram och säger något och ibland kommer med ett förslag eller två. Om man endast sitter av fullmäktiges sammanträden under fyra år utan att någonsin göra något väsen av sig, då anser jag att man underminerar fullmäktiges legitimitet. Den passiviteten leder faktiskt till att demokratins omfattning minskar liksom politikens möjligheter, alltså precis det som jag tror att Anna Ardin alldeles uppriktigt värnar om.