En nyhet från mellandagarna skänker ytterligare ljus åt den svenska skolans problem. Visserligen presterar svenska niondeklassare allt sämre i de internationella jämförande Pisa-undersökningarna. men det hindrar inte att de svenska niondeklassarnas betyg samtidigt har blivit bättre och bättre. Mindre och mindre kunskaper ger bättre och bättre betyg.
Det säger väl en hel del om att skolans förväntningar på eleverna kan vara ett problem i sig. Och det säger väl också något om skolans förväntningar på skolans resultat. Kunskapsöverföringen må gå ganska dåligt jämfört med i andra länder, men de svenska skolorna blir bara mer och mer nöjda med sina prestationer. Det är en helt oacceptabel utveckling som måste brytas.
Det talas mycket om att den svenska skolan behöver arbetsro efter alla klåfingriga reformer. Och det ligger det väl något i, kan jag tycka ibland. Men å andra sidan, kan denna tid av lugn och konsolidering inledas nu, i den situation vi har i dag?
När nyheter som dessa kommer, om Pisa och om niondeklassarnas betygsinflation, då får jag lust att gå i strid för en veritabel kulturrevolution i den svenska skolan.
När det arbetas på fel sätt kan det väl inte vara dags för arbetsro?
Stäng skolor som inte presterar, eller tvinga dem att arbeta annorlunda. Sparka lärare som inte presterar. Betala duktiga lärare efter förtjänst. Befria lärarna från deras administrativa ok. Höj kraven på lärarutbildningen, vid antagningen och under studierna. Tvinga Skolinspektionen att inspektera skolornas resultat, snarare än att den ska sträva efter en viss pedagogisk agenda. Rensa läroplanen från mål som inte har med kunskap att göra. Anpassa undervisningen efter elevernas förutsättningar, oavsett om de har ovanligt lätt eller ovanligt svårt att lära sig. Och så vidare.
De största skolstriderna jag upplevt på Gotland har rört skolmaten och vissa landsbygdsskolors fortsatte existens. Jag kan förstå att detta är frågor som engagerar, men att detta ska vara de stora tvisteämnena i en skola där eleverna lär sig allt mindre finner jag ärligt talat svårbegripligt. Kanske är det så att även föräldrarnas förväntningar på skolan behöver en kulturrevolution om vi ska få ordning på den svenska skolan?