Är skönhetsideal biologiskt eller socialt konstruerade?
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Men jag motsätter mig verkligen att man använder biologiska förklaringar för att till viss del ursäkta beteenden och fenomen som exempelvis den strävan efter att uppnå omöjliga skönhetsideal som finns i dagens samhälle.
Jag antar att en människa av de flesta uppfattas som "vacker" rent biologisk då hennes drag och färger är symmetriska och står i proportion till varandra.
Motfrågan blir genast att för att kunna uppfatta harmoniska färger och drag så krävs det väl ett sinne för estetik som inte många har?
Skönhet eller rätt kemi?
Enligt somliga evolutionspsykologer och liknande så är kvinnor mer estetiska än män. Hur kan då en man se skillnad på en "vacker" kvinna och en mer alldaglig? Har kanske vackra kvinnor en särskild kemisk doft som attraherar männen, hur hänger i så fall dessa två faktorer ihop?
Kan man då verkligen tala om skönhet eller bara om rätt kemi? Då borde ju inte män kunna se om en kvinna han bara sett på bilder eller TV är vacker, eller?
Och varför skulle en vacker kvinna ur evolutionsperspektiv för en man vara att föredra framför en mer alldaglig?
Skulle skönheten vara sammankopplat med andra gener, som gjorde att den vackra hade större chans att överleva för fyra miljoner år sedan? Har man blandat ihop skönhet med hälsa? Jag kan tänka mig att både män och kvinnor valde en partner som såg hälsosam ut. Men en alldaglig kvinna/man är väl inte sjuk oftare än en vacker?
Skönhetsidealen gäller enligt dessa biologer inte för kvinnor, vi attraheras inte av utseendet utan av mannens makt eller potential som försörjare.
Varför finns det då ett skönhetsideal för män, varför dras kvinnor till de vackra männen? En ful stark man försörjde väl bättre en svag skönhet i den hårda kampen för överlevnad?
Skönheter i minoritet
Om det vore så att både män och kvinnor under mänsklighetens fem miljoner år långa historia föredragit att para sig med vackra individer, hur kommer det sig då att majoriteten av dagens människor inte är bländande skönheter? Skönheter är väl än idag i minoritet?
Borde inte de alldagliga ha sorterats bort i det sexuella urvalet? Så vitt jag vet så har alla människor inte samma preferenser, en människa som är attraktiv för en person är motbjudande eller likgiltig för en annan. Hur kommer det sig?
Jag tror däremot att skönhetsideal till största delen är socialt konstruerat. Annars skulle väl inte det idealet ha sett olika ut i olika tider?
Jag tänker till exempel på 1700-talet där idealet var att vara så blek som möjligt och där även män skulle bära smink och lång peruk.
I dag ska man vara solbränd och män ska ha kort hår och ska ej bära smink och kvinnorna ska vara smala med överproportionerade bröst. Jag tror även att skönhetsideal konstrueras för att skilja/kategorisera människor. Vi människor verkar ha en förkärlek för att placera in människor i kategorier och sedan placera dessa i hierarkier.
Skönhetsideal har i alla tider gått ut på att vara ouppnåeligt för massan. På 1700-talet kunde endast överklassen unna sig lyxen att inte arbeta ute och därför hålla sig bleka. Blekheten var en symbol för rikedom helt enkelt.
Solbrändheten som är så populär idag symboliserar rikedom. Idag symboliserar den att man har råd att resa utomlands. Den sjukliga smalheten som alla försöker efterleva hänger ihop med att de som har råd och tid att hålla på med dieter håller sig smala.
Ohälsosam utseendefixering
En anledning till att fetman är som störst i de lägre klasserna för att den onyttiga snabbmaten är billigare och går snabbare att laga.
Skönhetsideal har varit och är alltså fortfarande till den största delen en symbol för rikedom och överlägsenhet.
Oavsett orsakerna bakom strävan efter att uppnå skönhetsideal, så anser jag att denna strävan leder till en ohälsosam utseendefixering.