Är missbruk en rättighet?
Foto: BJ…RN LARSSON ASK / SvD / SCANPIX
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
- De deltidsarbetslösa står ju redan till arbetsmarknadens förfogande, det är ju därför de stämplar.
Ann-Marie Karlsson tror inte själv på vad hon säger. Det är jag övertygad om. Tvärt om vet vi att deltidsarbetslöshet används för arbetstidsförkortning. Ja, vi vet till och med att det förekommer bland Ann-Marie Karlssons egna medlemmar här på Gotland.
I våras skrev jag om en arbetslivsrapport om projektet "Wisbyströvet för framtiden". Projektet fick 4,5 miljoner kronor för att hjälpa deltidsarbetande anställda bland Wisbyströvets medlemmar att komma upp i heltid. Problemet var att de anställda inte var intresserade av det. De föredrog att fortsätta arbeta deltid, och späda på med lite a-kassa. Mer eller mindre permanent arbetstidsförkortning på andras bekostnad.
Jag påstår inte att den åtgärd som regeringen presenterade i statsbudgeten, att deltidsarbetslösa bara får stämpla i 75 ersättningsdagar, inte för andra problem med sig. Givetvis finns det genuint deltidsarbetslösa som inte kan gå upp i heltid. Men 75 ersättningsdagar är mer än det låter som. Den som jobbar till exempelvis 80 procent förbrukar ju bara en ersättningsdag i veckan. Så även i fortsättningen kan man under dessa villkor stämpla som deltidsarbetslös i ett och ett halvt år. Under dagens regler kan man i samma situation stämpla i upp till nio år. Det är faktiskt inte rimligt.
Det är inte så att jag är emot arbetstidsförkortning. Så här på fredagkvällen, när jag skriver detta, och mörkret har lagt sig över Broväg, så skulle jag inte ha något emot att förkorta min egen arbetstid. Men när arbetstidsförkortningen är frivillig så tycker jag också att man själv skall ta de ekonomiska konsekvenserna av det.
När man tillåter missbruk av trygghetssystemen, när själva missbruket blir systematiskt och betraktat som en rättighet, ja då måste man göra någonting. Annars tappar vi respekten för regler, för socialförsäkringarna, för varandra, och ja - vi tappar också respekten för oss själva.