Är maten verkligen för dyr?
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Orsaken till att den svenska maten oftast är dyrare än den importerade är en intressant fråga där alla skyller på alla. Men med dåliga avräkningspriser till producenterna måste det vara i mellanleden som pengarna "försvinner" och det handlar då om handeln och förädlingsindustrin.
Tyvärr är debatten i denna fråga oftast lite ensidig, där handeln framställs som de som kammar hem vinsterna. Men hur mycket pengar försvinner i förädlingsledet, som också till stor del ägs av just producenterna, alltså de svenska lantbrukarna? Och med den enorma centraliseringen och stordriften i denna bransch försvinner säkerligen också en del pengar till alla långväga transporter.
För att försöka vända trenden och öka konsumtionen av svenskt kött kommer branschorganisationen Svenskt Kött AB att satsa 15 miljoner kronor per år på marknadsföring och här är också de enskilda lantbrukarna med och satsar en krona per slaktad gris och lamm och fyra kronor för varje nöt.
Förhoppningsvis lyckas man få svenskarna att vara mindre "otrogna" och satsa mer på det svenska. Enligt tidningen Land lantbruk är till exempel konsumenter i Danmark, Frankrike och England betydligt mer köptrogna sina inhemska livsmedelsprodukter.
Lantbruket strävar för att överleva efter likvärdiga bruknings- och produktionsmetoder som övriga EU-länder. Det är förståeligt, men samtidigt får man inte ge upp det svenska mervärdet.
Det är dags att utöka matprisdebatten med kvalitetsbegreppet och som konsument börja fundera över vad vi äter och inte bara vad det kostar. Handeln måste också ta sitt ansvar och hjälpa till att bättre synliggöra kvalitetsmaten.
För så länge priset på en liten Coca Cola motsvarar tre rejäla portioner havregrynsgröt med mjölk och äpplemos av ekologiska råvaror utan att någon reagerar nämnvärt, måste det vara något fel på matprisdebatten!