Den amerikanska högern har aldrig kunnat bygga ett bestående samhälle. Den har alltid vädjat till människors kortsiktiga ekonomiska intressen och religiösa och sociala fördomar.
Den har lurat i folk att om de rika får bli ännu rikare så ska den amerikanska drömmen bli verklighet för alla. Det har alltid slutat med ökade klyftor och stora hål i statsfinanserna.
Olika förutsättningar
Demokraten Franklin D. Roosevelt ärvde ett sådant samhälle på 1930-talet. John F. Kennedy och Lyndon B. Johnson fick på 1960-talet ta över ett segregerat samhälle med raskravaller och skriande sociala orättvisor.
Bill Clinton fick på 1990-talet reda ut statsfinanserna efter Ronald Reagan, och Barack Obama ärvde för fyra år sedan ett land som kastats i en ny 30-talskris, med bankkrascher, vräkningar och kraftigt stigande arbetslöshet. Därtill statsfinanser förödda av två krig och ideologiskt betingade skattesänkningar för framför allt rika.
George W. Bush fick själv ta första stöten med ett jättelikt bankstödspaket, utan vilket USA skulle ha drabbats av ekonomisk härdsmälta.
Den avgående presidenten verkade inte fatta vad som hände, och många av hans republikanska partikamrater smet från notan, vana som de var att aldrig betala för sig.
Utan stödet från demokraterna hade Bush fått styra landet med undantagslagar under de sista månaderna av sin presidentperiod.
Obama fick starta med ett jättelikt stimulanspaket för att bland annat rädda den amerikanska bilindustrin. Bara ett par republikaner ställde upp för att reda ut kaoset efter Bush. De republikanska ledarna deklarerade att den viktigaste uppgiften för partiet inte var att rädda USA utan att se till att Obama inte blev återvald 2012. Något som de förbluffande nog nu verkar vara på god väg att lyckas med.
Möjlig valvinnare
Riskkapitalisten Mitt Romney som i sina företagsbroschyrer skryter med att hans bolag framgångsrikt "outsourcar" amerikanska jobb till Kina (samtidigt som han som politiker beskyller Kina för illojal konkurrens!) fick länge ett svalt mottagande av de amerikanska väljarna.
Hans täta helomvändningar i viktiga frågor sågs med rätta som uttryck för politisk hållningslöshet och/eller intellektuell förvirring. Men efter en misslyckad debattinsats av Obama härom veckan, seglar Romney nu upp som en möjlig valvinnare, om inte rentav favorit.
Det amerikanska presidentvalet avgörs i en handfull delstater - Ohio, Florida, Virginia, Colorado och några till. Några tusen röster i någon av dessa stater kan avgöra valet, även om den andre kandidaten får fler röster nationellt.
Högerpresident?
Om olyckan är framme kan det vara Mitt Romney som har marginalerna på sin sida, precis som Bush hade det i Florida år 2000. Som svensk och europé kan man naturligtvis tänka att amerikanerna får skylla sig själva om de på nytt släpper in en högerpresident i Vita huset. Tyvärr är USA - än så länge - världens största ekonomi, med allt vad det innebär för oss andra.
USA är också alltjämt världens i särklass världens starkaste militärmakt. Att lägga den i händerna på en person som verkar vara helt renons på kunskaper om världen, och som i den mån han uttryckt något begripligt om sin utrikespolitik, släcker allt hopp om en fredlig lösning av de återstående konflikterna i Mellanöstern.
De enda som har anledning att jubla över en seger för Romney är hökarna i Israel. Palestinierna kan sluta drömma om en egen stat.
Förhoppningsvis tar Obama nu av sig silkesvantarna och ger Romney en rejäl match de sista veckorna. Det minsta världen nu behöver är en ny högersväng i USA.