Sveriges regering hösten 2013: ”Inriktningen för denna proposition är att skapa förutsättningar för ett kapacitetsstarkt, robust, säkert, tillgängligt och i alla avseenden hållbart transportsystem..” ”Prioriteringen ska säkerställa en samhällsekonomiskt effektiv och långsiktigt hållbar transportförsörjning för medborgare och näringsliv i hela landet.”
(Prop. 2012/13:25)
Regeringen skrev också att förslaget ”innebär en kraftigt utökad ram i förhållande till tidigare riksdagsbeslut och motsvarar en ambitionsökning med närmare 20 procent i jämförbara priser.”
Vad det innebär för Gotlands del klarnade avsevärt med Trafikverkets förslag i torsdags och det vi ser är inte roligt. Längre överfart, inga sänkta priser och lägre kapacitet. Någon ambitionshöjning är det definitivt inte tal om i den här delen av Sverige.
Det positiva i förslaget är att utsläppen minskar. Men vi orkar inte bära hela ansvaret för vår nuvarande och framtida miljö när andra regioner springer om oss. Och vid nästa bränsleprishöjning, ska vi bära den också. Och nästa.
Det är ungefär lika långt från Stockholm till Visby som till Borlänge. Borlängebon sätter sig i bilen eller tar tåg eller buss och är framme efter mindre än tre timmar. Vi begriper att vi inte kan begära så snabba transporter, vi förstår att det kostar att resa på annat sätt också, vi kräver inte att vi ska kunna bestämma själva när vi vill åka. Vi trodde att infrastrukturministern hade förstått något också.
Vi har verkligen försökt. Vi har demonstrerat, skrivit brev, stått i talarstolar, samlat underskrifter, lagt förslag, rest dit och bjudit hit.
Vi har ringt, motionerat, lagt nya förslag, delat ut morötter och hållit möten. Men hur får vi infrastrukturministern och övriga regeringen att förstå skillnaden mellan tre och fyra timmars båtresa?
Att 20 knop innebär att man måste stiga upp klockan fyra för att få en halvdag i Stockholm på tider när de man behöver träffa också arbetar? Att företagen slås ut av dyrare transporter. Att unga familjer flyttar för att kompisarna inte vill hälsa på. Att det hela tiden är den som har gotlandsrabatt som måste resa för att det blir för dyrt annars.
Att vi missar jobb på ön om vi inte har transportkapacitet nog vid stora evenemang och helger. Att idrottslag och kulturföreningar får extra kostnader och besvär varje gång de måste övernatta för att färjan går för sent eller för tidigt. Att man måste kunna bo på ön och ibland arbeta någon annanstans.
”Regeringen anser att transportsystemet måste stärkas för att bättre kunna bidra till näringslivets konkurrenskraft och dess möjligheter att växa och utvecklas i alla delar av landet.” På Gotland också? Vi väntar på svaret.